Ryggradens kotor skiljs åt av mellankotskivor som fungerar som stötdämpare. Diskarna i halsryggen kallas cervikala diskar. Ett diskbråck i halsryggen uppstår när en del av diskens mjuka kärna (nucleus pulposus) pressas ut genom en spricka i den yttre ringen (anulus fibrosus). Denna utbuktning kan trycka mot omgivande nerver, vilket orsakar inflammation och smärta.
Behandlingen av diskbråck i halsryggen kan delas in i två huvudsakliga kategorier: konservativ (stödjande) behandling och kirurgi.
Diskbråck i halsryggen kan oftast behandlas utan operation. Muskelavslappnande medel kan minska muskelkramp, och värmebehandling kan också vara till hjälp under de första 48 timmarna av ett akut smärtanfall.
Antiinflammatoriska läkemedel kan tas oralt för att lindra lindrig smärta och svullnad, medan receptbelagda smärtstillande medel kan dämpa mer uttalad smärta. Kraftfullare antiinflammatoriska preparat, såsom kortison, kan även injiceras direkt i epiduralrummet i ryggmärgskanalen för att lindra stark, funktionsnedsättande smärta.
Fysioterapi kan öka rörligheten och minska smärtan vid diskbråck i halsryggen. Träningen består vanligtvis av skonsam massage och stretching. Terapeutiska hjälpmedel, som halskrage och dragbehandling (traktion), kan användas för att underlätta läkningen av det skadade discket. Utbildning av patienten är också viktig och kan handla om riskfaktorer, korrekt hållning samt kompletterande övningar.
Ett diskbråck i halsryggen kan också korrigeras med kirurgi om den konservativa behandlingen inte ger tillräcklig effekt. Huvudmålet med alla dessa ingrepp är att lindra trycket på ryggmärgen och nerverötterna. Ryggkirurgi utförs vanligtvis med endoskop och mikroskop för att göra ingreppet så minimalinvasivt som möjligt.
Den vanligaste kirurgiska metoden vid diskbråck i övre delen av ryggraden är främre cervikal diskektomi. Vid detta ingrepp går kirurgen in i halsen från framsidan och tar bort hela eller delar av det brustna discket. Mjukvävnaden i halsen separeras för att synliggöra det skadade discket. Discket avlägsnas därefter, och utrymmet fylls med benvävnad som vanligtvis tas från patientens egen höft. Benet formas sedan så att det så småningom växer ihop med de två drabbade kotorna. I sällsynta fall kan ytterligare fixeringar, såsom plattor eller skruvar, användas för att stabilisera ryggraden.
En bakre metod för halsdiskkirurgi används för att utföra en laminotomi. Vid detta ingrepp avlägsnas en del av det ben som täcker en ryggmärgsnerv, vilket skapar mer utrymme och minskar trycket på nerven.
Återhämtningen efter operationen är vanligtvis snabb, och de flesta patienter kan åka hem inom två dagar. Smärtstillande medicin kan tas vid behov, och patienten kan gradvis öka sin aktivitetsnivå. Smärtan efter ingreppet bör börja avta inom två veckor efter operationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online