Dr. Ida Pauline Rolf var en framstående biokemist som under en karriär sträckande sig från 1920-talet till 1970-talet utvecklade en metod för att hjälpa människor med smärta och kroniska funktionsnedsättningar. Metoden, som kallas strukturell integration eller rolfing, betraktar människokroppen som ett nätverk av sammanbundna vävnader – inte som en samling oberoende delar. Genom att analysera och korrigera hur kroppens olika system samverkar uppnår rolfingterapeuter ofta anmärkningsvärda resultat.
För en rolfingterapeut är det första steget i behandlingen att studera patientens hållning och rörelsemönster. Rolfing riktar sig mot alla områden i kroppen där bindväv hindrar eller drar i varandra när patienten rör sig. I många fall kan orsaken till smärtan befinnas långt ifrån där smärtan känns.
Vid nacksmärta kan problemet exempelvis ligga i ryggen, käken, bröstet eller armarna. Terapeuten ber därför ofta patienten att stå, gå och sträcka ut sig för att kunna bedöma hur vävnaderna samverkar. Fotografier kan tas som stöd för att styra behandlingen under loppet av flera dagar eller veckor.
Rolfingterapeuter använder flera olika tekniker för att lösa upp vävnadsgrupper som begränsar eller spänner mot varandra. En vanlig metod är att först slappna av en muskelgrupp, därefter applicera tryck på den punkt där vävnaderna är felaktigt förankrade, och slutligen låta patienten röra den berörda muskelgruppen. På så sätt separeras vävnadsgrupperna så att de kan röra sig oberoende av varandra.
I nackregionen kan det till exempel innebära att patienten vrider på huvudet medan terapeuten applicerar tryck mot bindväven, fascian, i området kring nyckelbenet. När patienten vrider huvudet separeras de vävnader som behövs för rörelsen från dem som inte behöver aktiveras.
Värmen från terapeutens händer, trycket från fingertopparna och ibland den tyngre och bredare ytan av armbågar används alla för att försiktigt guida kroppens vävnader tillbaka till korrekt funktion. Medan patienten genomför en serie rörelser som är utformade för att avslöja nedsatt rörlighet eller utforska rörelser som utlöser smärta, justerar och frigör terapeuten bindväven noggrant för att möjliggöra maximal smärtfri rörlighet.
Som alla som någon gång haft en skada vet, anpassar sig kroppen för att skydda det skadade området. Denna kompensation kan i sin tur skapa nya problem och skador. Det är därför vanligt att rolfingbehandling även omfattar rygg, ben och armar hos en patient som lider av nacksmärta. Målet är alltid att säkerställa att kroppen som helhet fungerar korrekt – som ett balanserat system.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online