Erysipelas (rosfeber) är en spridande bakteriell infektion av den djupa dermis och subkutana vävnaden, oftast orsakad av Streptococcus pyogenes (Grupp A Streptokocker) och Staphylococcus aureus (inklusive MRSA).
Klinisk bild
- Erytem (odistinkta gränser), värme, svullnad, ömhet.
- Lymfangitis strimmor, regional lymfadenopati.
- Systemiska: feber, frysningar, takykardi, målighet (vid bakteremi).
- Vanliga lokalisationer: nedre extremiteter (mest frekvent), ansikte (periorbital), armar.
Riskfaktorer
- Hudbarriärbrott: trauma, ulcus, fotsvamp, insektsbett, kirurgiskt sår, IV-access.
- Venös/lymatisk stas, ödem, adipositas.
- Diabetes, immunsuppression, PVD, neuropati.
- Tidigare erysipelas (återfallsrisk 20–30%).
Behandling
- Lindrig (utpatient): Perorala antibiotika täckande streptokocker och MSSA: kefalexin 500 mg 4×/dygn, dikloxacillin, eller klindamycin (vid penicillinallergi) × 5–7 dagar (förläng om förbättring men inte läkt).
- MRSA risk/misstänkt: Lägg till TMP-SMX, doxycyklin, eller linezolid.
- Måttlig-svår / systemiska tecken / immunförsvagad / ansikte: IV-antibiotika (cefazolin, vancomycin, piperacillin-tazobactam) → övergång till peroral.
- Adjuncter: Högläge, kompression (vid venös stas), analgetika, sårvård.
Komplikationer
- Sepsis / septisk chock: Bakteremi → multiorgansvikt. Dödlighet 10–30% vid septisk chock.
- Nekrotiserande fasciit: Kirurgisk akut. Smärta utom proportion, crepitation, snabb progress, hudnekros. LRINEC score ≥6. Akut kirurgisk debridement + bredspektrum IV-abx.
- Abscessbildning: Kräver I&D.
- Lymfskada: Kroniskt lymfödem → återkommande erysipelas.
- Endokardit, septisk artrit, osteomyelit (hematogent spridning).
- Amputation: Sällan; endast vid nekrotiserande infektion med lemiskemi eller refraktär sepsis.
Forebyggande av återfall
- Behandla fotsvamp (topikala antimykotika).
- Hudvård: fukta, skydda från trauma.
- Kompressionsstrumpor för venös/lymfödem.
- Profylaktiska antibiotika (penicillin V 250 mg 2×/dygn eller erythromycin) vid ≥3–4 episoder/år.
- Viktnedgång, glykemisk kontroll.
Tidig upptäckt och lämpliga antibiotika botar de flesta erysipelas; fördröjning riskerar livshotande komplikationer.
