Dorsal rhizotomi är ett kirurgiskt ingrepp som används för att behandla vissa fall av cerebral pares. Operationen utförs vanligtvis på barn, men även vissa vuxna kan komma ifråga för behandlingen.
Syftet med dorsal rhizotomi är att minska spasticitet, ett vanligt och ofta besvärande symtom vid cerebral pares. Enligt Mayo Clinic innebär spasticitet stelhet i musklerna samt överdrivna och förstärkta reflexer. Genom att dämpa spasticiteten kan patientens rörlighet, sitt- och gåförmåga samt livskvalitet förbättras avsevärt.
Vid operationen exponeras den nedre delen av ryggmärgen. Kirurgen testar sedan de så kallade dorsala nerverna – de nerver som leder känselinformation från armar och ben till ryggmärgen – för att identifiera vilka som fungerar onormalt och bidrar till spasticiteten. De nerver som uppvisar onormal aktivitet delas av. Ingreppet utförs under narkos och kräver noggrann elektrofysiologisk mätning under operationen för att träffa rätt nervrötter.
St. Louis Children's Hospital rapporterar att dorsal rhizotomi ger en långvarig minskning av spasticiteten hos patienter med spastisk diplegi, det vill säga när främst benen är påverkade. Hos personer med spastisk tetraplegi, där alla fyra extremiteter drabbats, är risken dock större att spasticiteten återkommer med tiden.
Som vid all ryggkirurgi finns risker kopplade till dorsal rhizotomi. Möjliga komplikationer inkluderar:
Därför genomförs alltid en noggrann individuell bedömning innan patienten godkänns för operation.
Efter en dorsal rhizotomi är fysioterapi en självklar och avgörande del av behandlingen. Musklerna behöver tränas upp för att lära sig nya rörelsemönster när spasticiteten minskat. Rehabiliteringens längd bedöms individuellt från fall till fall, men enligt Cleveland Clinic är genomsnittet tre till sex månader regelbunden träning. Med engagerad rehabilitering har många patienter goda möjligheter att uppnå förbättrad rörlighet och ökad självständighet i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online