Myoklonus definieras som "plötsliga, ofrivilliga ryckningar i en muskel eller en grupp av muskler" enligt National Institute of Neurological Disorders and Stroke (NINDS). Ryckningarna kan ha många olika orsaker och utlösare, och symtomen varierar från lindriga till svåra. I den här artikeln går vi igenom de vanligaste typerna av myokloniska anfall och vad som skiljer dem åt.
Denna typ av anfall utlöses eller förvärras av viljemässig rörelse eller av själva avsikten att röra sig, och kan vara mycket funktionsnedsättande. Orsaken är ofta syrebrist och minskat blodflöde till hjärnan, exempelvis vid hjärtstillestånd eller andningsstopp – även om det bara är tillfälligt.
Detta anfall tros uppstå i hjärnbarken (cortex), den del av hjärnan som bearbetar information. Det kan drabba ett fåtal muskler eller många samtidigt, och kan utlösas av en viss rörelse eller av ett specifikt sinnesintryck.
Den här formen kan uppträda slumpmässigt hos personer utan epilepsi i familjen, men även i familjer där flera medlemmar är drabbade. Tillståndet tenderar inte att förvärras över tid utan förblir oftast stabilt, och ingen säker orsak har kunnat identifieras.
Detta anfall yttrar sig som rytmiska muskelkontraktioner i den mjuka gommen, längst bak i munhålan. Den drabbade kan uppleva ett "klickande" ljud i örat, ofta flera gånger per minut. Tillståndet är vanligtvis lindrigt men kan pågå under lång tid.
Detta är en grupp allvarliga sjukdomar som debuterar i barndomen eller tonåren, är progressiva och i vissa fall kan vara dödliga. Sjukdomsbilden omfattar flera olika störningar och komplikationer och klassificeras i tre huvudgrupper: Laforas sjukdom, cerebral lagringsjukdom samt systemdegenerationer.
Detta anfall drabbar hela kroppen och utgår från hjärnstammen, som styr livsviktiga funktioner såsom andning och hjärtrytm. Hela kroppen rycker och skakar, antingen utlöst av viljemässig rörelse eller av yttre stimuli.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online