Diskförskjutning med eller utan reduktion – vad är skillnaden vid käkledsbesvär?

Käkledsstörningar (TMD) delas ofta in i olika typer beroende på hur ledskivan ligger i förhållande till sitt normala läge. De två vanligaste formerna är diskförskjutning med reduktion och diskförskjutning utan reduktion. Här förklarar vi skillnaderna, symtomen och behandlingsmöjligheterna.

Diskförskjutning med reduktion

Vid diskförskjutning med reduktion har ledskivan i käkleden flyttats från sin normala position, men den kan fortfarande återgå till rätt läge på egen hand när munen öppnas. Detta märks ofta som ett klickande eller knäppande ljud i käken under rörelsen. Detta är den vanligaste formen av käkledsstörning.

Diskförskjutning utan reduktion

Vid diskförskjutning utan reduktion har ledskivan hamnat ur läge och kan inte längre återgå till sin normala position på egen hand. Ledskivan fungerar då som ett hinder för käkrörelsen. Denna form är mindre vanlig än diskförskjutning med reduktion.

Symtom och skillnader

Båda tillstånden kan orsaka smärta, klick- och knäppningsljud i käkleden samt en känsla av att käken låser sig. Vid diskförskjutning utan reduktion är symtomen dock ofta svårare.
Typiska besvär vid denna form är svårigheter att öppna munnen helt, huvudvärk och yrsel. Många upplever också att det klickande ljudet försvinner samtidigt som rörelseförmågan begränsas.

Behandling

Behandlingen av båda tillstånden är i första hand konservativ och inkluderar vanligtvis smärtstillande läkemedel, kylbehandling av området samt fysioterapi med anpassade käkövningar. Målet är att lindra smärta, förbättra käkfunktionen och minska belastningen på leden.
I vissa fall, där de konservativa metoderna inte ger tillräcklig effekt, kan kirurgisk behandling bli nödvändig för att korrigera problemet.