Sinusrytme — ofta kallat normal sinusrytme (NSR) — är den fysiologiska hjärt-rytmen som uppstår från sinusknutan (SA-noden), hjärtats primära pacemaker. Den representerar den koordinerade elektriska aktiviteten som driver effektiv hjärtkontraktion.
EKG-kriterier för sinusrytme
- Frekvens: 60–100 slag per minut (åldersjusterad).
- Regularitet: R-R-intervall är regelbundna (variation <10 %).
- P-vågor: Närvarande före varje QRS-komplex; upprätta i avledning I, II, aVF; inverterade i aVR; bifasiska i V1.
- PR-intervall: 120–200 ms, konstant.
- QRS-komplex: Smal (<120 ms).
- P:QRS-kvot: 1:1.
Underliggande fysiologi
- SA-nodens spontana depolarisering (driven av "roliga" strömmen If och Ca²⁺-klocka) → förmaksdepolarisering → AV-nodsfördröjning (tillåter kammarfyllnad) → His-Purkinje-system → kammardepolarisering.
- Autonom modylering: Sympatisk stimulering ökar frekvens; parasympatisk (vagal) tonus minskar frekvens.
Vanliga varianter
- Sinustakycardi: >100 slag/min (fysiologisk — ansträngning, stress — eller patologisk — feber, anemi, hyperthyreos, hjärtsvikt).
- Sinuskardi: <60 slag/min (idrottare, läkemedel som betablockerare, hög vagal tonus).
- Sinusarytmi: Respiratorisk fasvariation i frekvens (normal hos unga, minskar med ålder).
- Sinuspaus/arrest: >3 sekunder utan förmaksaktivitet (patologisk om symptomgivande).
Klinisk betydelse
NSR indikerar intakt ledningssystem. Avvikelser utvärderar ischemi, elektrolytrubbningar, läkemelseffekter eller strukturell hjärtsjukdom. Att känna igen NSR och dess varianter är en grundläggande färdighet i EKG-tolkning.
