Många blandar ihop traktion (dragbehandling) och dekompression när det gäller behandling av smärta i nacke och ländrygg. Även om båda metoderna ofta förekommer tillsammans finns det flera viktiga skillnader mellan dem som är värda att känna till.
Inom ortopedin syftar traktion på processen att dra eller sträcka ut en kroppsdel. Behandlingen utförs med en mekanisk traktionsanordning och har använts i århundraden som ett botemedel mot besvär i rygg och nacke. Syftet är att avlasta muskler, leder och mellankotskivor genom ett jämnt, kontrollerat drag.
Dekompression, även kallad spinal dekompression, går ut på att lätta på trycket i ryggens mellankotskivor – tryck som ofta ligger bakom smärta i nacke och ländrygg. Behandlingen kan ske på två sätt:
Kirurgisk dekompression: utförs med laser eller andra kirurgiska instrument.
Icke-kirurgisk dekompression: utförs med en mekanisk traktionsanordning under kontrollerade förhållanden.
Traktion som behandling är inte beroende av dekompression, men dekompressionsbehandlingar kräver alltid traktion – eftersom traktionen är den kraft som faktiskt frigör trycket i ryggraden.
Trots traktionens långa historia har metoden kritiserats för att dess raka drag går tvärs emot rygggradens naturliga kurvatur. Det framhåller kiropraktorn och författaren Eric Kaplan. Modern dekompression fungerar däremot på enskilda mellankotskivor, vilket gör att dragkraften anpassas efter ryggens naturliga svängningar istället för att dra rakt.
Idag har begreppen dock i praktiken gått ihop: inom fysioterapin används traktion ofta synonymt med spinal dekompression, särskilt vid icke-kirurgisk behandling av tillstånd som diskbråck, ischias och kroniska ryggbesvär. Valet av metod bör alltid göras tillsammans med en legitimerad behandlare som kan bedöma vilken form av avlastning som passar just din diagnos bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online