Dekomprimeringsterapi handlar om att lindra trycket på ryggraden för att behandla ryggsmärta, diskbråck, domningar och flera andra ryggrelaterade besvär. Spinal dekomprimering syftar till att minska den vertikala belastningen på ryggraden samt korrigera felbelastade kotor och diskar. När ryggradens struktur är påverkad läggs press på nerverna, vilket ger upphov till symtom. Spinal dekomprimering kan ske kirurgiskt, men termen "spinal dekomprimeringsterapi" avser oftast en icke-kirurgisk uttänjning av ryggraden – så kallad traktion – kombinerad med kompletterande åtgärder för att öka effektiviteten.
American Spinal Decompression Association (ASDA) beskriver behandlingen som en utsträckning av ryggraden med hjälp av en datorstyrd behandlingsbädd. Patienten ligger på bädden, antingen på rygg eller på mage. Läkaren placerar sedan ett bäckensele och ett bröstsele på patienten. Datorn styr traktionen så att ryggraden töjs och kotorna samt diskarna dekomprimeras.
En behandling varar i 30–45 minuter, och patienten får normalt 20–28 behandlingar fördelat över fem till sju veckor, alltså ungefär fyra behandlingar per vecka. Före, under eller efter behandlingen kan läkaren även använda kompletterande terapier som elektrisk stimulering, ultraljud och värmebehandling, beroende på patientens behov.
Enligt ASDA skapar cyklerna av dekomprimering och avslappning ett vakuum mellan kotorna. Vakuumet ska förbättra flödet av vatten, syre och näringsämnen till de skadade diskarna, vilket underlättar läkningsprocessen. Dekomprimeringen gör det dessutom möjligt för diskarna att långsamt återgå till sina normala positioner, vilket avlastar nerverna. Många patienter märker smärtlindring redan efter de första behandlingarna.
Äldre patienter drabbas ofta av ryggproblem, men kan sällan genomgå ryggkirurgi på grund av hög ålder eller samtidiga sjukdomar. I en studie av David Rosen med kollegor, publicerad i tidskriften Neurosurgery år 2007, ledde minimalinvasiv dekomprimeringsterapi till betydande förbättringar av smärta, funktionsnedsättning och fysisk funktion, med bestående resultat även efter behandlingens slut. Patienterna var minst 75 år gamla och led av olika degenerativa ländryggssjukdomar.
En studie publicerad 2008 i Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, utförd av Paul Beattie med kollegor, visade att dekomprimeringsterapi signifikant förbättrade rörligheten inom två veckor efter den avslutande behandlingen. Effekterna kvarstod upp till 180 dagar, den sista tidpunkt då de mättes. Patienterna hade ländryggsmärta och en eller flera påverkade diskar, och fick totalt 24 behandlingar med vertebral axial dekomprimering (VAX-D) under åtta veckors tid. VAX-D utförs med patienten liggande på mage. Eftersom studien saknade kontrollgrupp påpekade författarna att ett orsakssamband mellan behandling och resultat ännu inte kunde fastställas.
En rapport från april 2007, utgiven av Centers for Medicare & Medicaid Services, analyserade de publicerade studierna om spinal dekomprimeringsterapi. Slutsatsen var att det begränsade underlaget inte tillät någon jämförelse av huruvida terapin ger kliniska fördelar jämfört med andra icke-kirurgiska behandlingsmetoder. Rapporten konstaterade dock att metoden medförde få oönskade eller negativa effekter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online