Ryggkirurgi: vanliga ingrepp och behandlingsalternativ

Ryggkirurgi är oftast det sista alternativet när man behandlar långvarig ryggsmärta. Vanligtvis har icke-kirurgiska metoder som fysioterapi, kortisoninjektioner, smärtlindring och andra behandlingar redan prövats innan kirurgi blir aktuell. Vilket ingrepp som passar just dig beror på flera olika faktorer, som din läkare går igenom tillsammans med dig.

Här är en översikt över de vanligaste ryggkirurgiska ingreppen:

Diskectomi

En diskectomi utförs för att lindra irritation och inflammation i en nerv. Vid detta ingrepp avlägsnas den del av den bråckiga disken som orsakar besvären. För att kunna nå disken innebär operationen ofta att hela eller delar av den bakre delen av kotbågen (lamina) eller kotan tas bort.

Laminektomi

Laminektomi är ett ingrepp där de ben som täcker ryggmärgskanalen avlägsnas. Ryggmärgskanalen vidgas för att lindra det tryck på nerverna som orsakas av spinal stenos, det vill säga en förträngning av kanalen.

Spinal fusion

Vid spinal fusion (kotfusion) sammanfogas två eller flera kotor permanent för att ge ryggraden ökad stabilitet. Smärtsam rörelse mellan kotor, till exempel till följd av degenererad disksjukdom eller en diskskada, kan elimineras med denna operation.

Vertebroplasti

Vid vertebroplasti injiceras bencement i sammanpressade kotor. Ingreppet kan hjälpa till att stabilisera frakturer och lindra smärta vid frakturerade och sammanpressade kotor, vilket ofta förekommer vid benskörhet.

Kyfoplasti

Kyfoplasti liknar vertebroplasti, men är dyrare och omfattar ett extra moment. Innan bencementet injiceras i den sammanpressade kotan förs en ballongliknande anordning in. Ballongen blåses upp för att expandera det komprimerade området, varefter cementet injiceras för att hålla utrymmet öppet permanent.

Konstgjorda diskar

Ett behandlingsalternativ till spinal fusion är konstgjorda diskar. Ingreppet görs för att lindra den smärta som en degenererad eller skadad disk orsakar när det uppstår rörelse mellan två kotor. Dessa implantat är relativt nya och studeras fortfarande för att fastställa vilken roll de kan spela i behandlingen av disksjukdomar.