De ben som utgör människans ryggrad delas in i tre områden: halsrygg (cervikalt), bröstrygg (thorakalt) och ländrygg (lumbalt). Halsryggen består av de sju översta kotorna som förbinder ryggraden med huvudet. Dessa små kotor är sårbara för skador på grund av sin placering och sitt begränsade skydd mot trauma, exempelvis vid pisknärtskador. En utbuktande halsdisk kan vara mycket smärtsam om den brister eller trycker mot en nerv. I övrigt är utbuktande diskar vanliga med åldern och kräver sällan behandling.
Domningar i armar och ben är ett vanligt symtom på en utbuktande halsdisk. Detta tyder på att disken trycker mot en spinalnerv. Utstrålande smärta i armarna är också vanligt, liksom smärta i halsryggens område. Vissa personer kan även uppleva huvudvärk, stelhet i nacken eller nedsatt kraft i händerna.
Halsdisken fungerar som stötdämpare och skyddar ryggraden mot stötar. Åldrande kan orsaka normalt slitage som leder till att disken buktar ut, men det är oftast ett trauma som orsakar de allvarligare besvär som kräver avancerad behandling. När disken utsätts för stress tränger den geléaktiga kärnan (nucleus pulposus) ut och trycker mot den omgivande vävnaden, vilket kan irritera nerverna i området.
Vanliga undersökningar för att diagnostisera utbuktande diskar är magnetkameraundersökning (MR), röntgen, datortomografi (CT), myelografi, elektromyografi (EMG) och nervledningshastighetstest. MR använder magnetfält för att avbilda ryggens mjukdelar. Datortomografi skapar en tvådimensionell bild av ryggraden med hjälp av en dator och röntgenstrålar. Vid myelografi kan avklämda nerver upptäckas genom att kontrastvätska injiceras i spinalkanalen, vilket syns på röntgenbild. EMG och nervledningshastighetstest bedömer musklers och nervers respons på elektrisk stimulering, vilket kan avslöja nervskador eller muskelsvaghet.
Många behandlingsformer prövas innan kirurgi övervägs, däribland helt enkelt vila. Goda resultat har uppnåtts med värme- och kylbehandling, massage, stretching, halsdragning (traktion) och hållningsträning. Fysioterapeuter bedömer den enskilda patientens situation och rekommenderar vilka behandlingar som bör användas samt hur ofta, utifrån varje enskilt fall. Smärtstillande läkemedel och antiinflammatoriska preparat kan också förskrivas för att lindra besvären under läkningsperioden.
Det finns flera typer av operationer som används för att åtgärda en utbuktande disk. Vid anterior cervikal discektomi görs ett litet snitt på halsens framsida, varefter disken tas bort. Perkutan discektomi är ett liknande ingrepp, men snittet görs på halsens baksida. Ibland ersätts den borttagna disken med en konstgjord disk, så kallad diskprotes. Den minst invasiva operationsmetoden är mikroendoskopisk discektomi, där ett mycket litet snitt görs och ett mikroskop eller endoskop används för att ta bort disken. Valet av metod beror på diskens läge, patientens allmäntillstånd och läkarens bedömning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online