Vaccin mot rabies: vilka typer finns och hur fungerar de?

Rabies är en allvarlig virussjukdom som drabbar både vilda och tama djur, exempelvis fladdermöss, hundar, skunkar och tvättbjörnar. Viruset överförs via saliv och smittar oftast genom bett eller repor. När symtomen väl bryter ut är sjukdomen i princip alltid dödlig, vilket gör snabb behandling avgörande. Idag finns flera olika typer av vaccin mot rabies, varav två huvudsakliga sorter används världen över.

Nervvävnadsvaccin

Nervvävnadsvaccin ges som en serie intramuskulära injektioner, vanligtvis i deltoidmuskeln på överarmen. Vaccinet tillverkas av inaktiverat virus som odlats i hjärnvävnad från får eller getter. Detta är den äldsta formen av rabiesvaccin och används fortfarande i vissa delar av världen.

HDCV – humant diploidcellsvaccin

Humant diploidcellsvaccin (HDCV) består också av inaktiverat virusmaterial, men viruset odlas istället i humana diploida celler. Detta vaccin är det absolut vanligaste i Nordamerika och Europa och anses vara både säkrare och mer effektivt än nervvävnadsvaccin.

Fördelar och nackdelar

Nervvävnadsvaccinet är den mer primitiva av de två typerna. Det har lägre skyddseffekt, ger fler biverkningar och måste administreras oftare. Å andra sidan är det betydligt billigare att tillverka än HDCV, vilket gör det mer praktiskt i utvecklingsländer där risken för rabiessmitta är hög och resurserna begränsade.

Användning efter exponering

Rabiesvaccin kan användas både för att förebygga framtida smitta och för att stoppa sjukdomen från att utvecklas efter en infektion. En person som blivit biten eller repad av ett potentiellt smittat djur ska först få en dos rabiesimmunglobulin – ett blodpreparat som ger omedelbart skydd – följt av en serie vaccindoser under flera veckor. Om behandlingen påbörjas snabbt efter exponering är chansen att undvika sjukdomen nästan hundra procent.

DNA-vaccin – framtiden?

Forskare arbetar även med att utveckla DNA-vaccin, som endast bygger på DNA-strängar utan extra bärarvirus eller proteiner. Dessa vaccin har visat sig mycket effektiva och kostnadseffektiva i djurförsök, men ett godkänt DNA-vaccin mot rabies för människor finns ännu inte på marknaden.