Bältros, även känt som herpes zoster, orsakas av att vattenkoppsviruset (varicella-zostervirus, VZV) återaktiveras i kroppen. Det är alltså samma virus som ligger bakom vattenkoppor. Efter att en person har tillfrisknat från vattenkoppor ligger viruset kvar vilande i nervcellerna nära ryggmärgen och hjärnan. Hos vissa individer kan viruset, ofta många år senare, vakna till liv igen och vandra längs nerverna ut till huden, där det ger upphov till bältros.
Risken att insjukna i bältros ökar med åldern, och sjukdomen drabbar framför allt personer över 50 år. Den kan dock förekomma hos alla som tidigare har haft vattenkoppor, oavsett ålder. Flera faktorer kan öka sannolikheten för att viruset aktiveras på nytt, bland annat:
Bältros börjar ofta med brännande eller stickande smärta, domningar eller överkänslighet i ett avgränsat område på kroppen. Några dagar senare uppstår ett röda utslag med vätskefyllda blåsor, vanligtvis runt bröstet eller buken i ett bandformat mönster. Utbildningen följer ofta en ensidig nervbana, vilket skiljer bältros från vattenkoppor.
Bältros är inte smittsamt så länge blåsorna är täckta. Innan blåsorna bildas kan det dock finnas en kort period då viruset kan spridas genom direktkontakt med ett öppet sår eller med vätskan från blåsorna. Smittan når då endast personer som aldrig har haft vattenkoppor eller inte vaccinerats mot sjukdomen – dessa kan i stället insjukna i vattenkoppor, inte i bältros.
För den som redan är immun mot VZV, antingen genom tidigare vattenkoppor eller genom vaccination, innebär kontakt med en person som har bältros ingen risk.
Det finns vaccin mot bältros som rekommenderas för äldre och andra riskgrupper i flera länder. Vaccinationen minskar risken att insjukna och kan dessutom lindra sjukdomsförloppet om bältros ändå skulle bryta ut. Kontakta vården om du misstänker bältros, eftersom tidig behandling med virushämmare kan förkorta sjukdomen och minska risken för långvariga besvär, såsom nervsmärta efter utläkning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online