Degenerativ discusdegeneration: Mest vanlig i ländryggen, drabbar även hals- och bröstryggen

Degenerativ discusdegeneration (DDD) är åldersrelaterad slitage av diskarna mellan ryggkotorna – förlust av hydrering, höjd och elasticitet. Även om det kan förekomma var som helst i ryggmärgen är ländryggen (lumbal) mest frekvent drabbad på grund av sin roll att bära den största axiala lasten och möjliggöra störst rörelse.

Halsryggen (cervikal) är näst vanligast, drivet av huvudets vikt och rörlighet. Bröstryggen (torakal) är minst drabbad, stabiliserad av revbensburen och begränsad rörelse.

Kliniska implikationer

• Lumbal DDD → lågryggssmärta, ischias (om nervrot komprimeras).
• Cervikal DDD → nacksmärta, radikulopati (armsymtom), myelopati (ryggmärgskompression).
• Torakal DDD → mellannyggssmärta, sällan radiculopati; ofta förbises.

Hantering fokuserar på kärnstyrka, hållning, viktkontroll och smärtlindring. Kirurgi (fusion, diskprotes) reserveras för refrakär neurologisk defekt eller instabilitet.