Kognitiv beteendeterapi är en beprövad och effektiv metod som beroendespecialister använder för att behandla problemspelande. Eftersom spelande är ett beroendeframkallande beteende hittar spelare ofta på ursäkter för att undvika behandling, eller så ser de inte de problem som deras växande förluster orsakar.
Problemspelare går igenom tre tydliga faser: vinnarfasen, där spelaren vinner pengar; förlustfasen, där spelaren börjar förlora; samt jaktfasen, där spelaren satsar allt mer i försök att vinna tillbaka det hen har förlorat. Att känna igen vilken fas spelaren befinner sig i är en viktig grund för att kunna välja rätt behandlingsinsats.
Beteendeterapi behandlar inte bara symtomen på problemspelande. Denna form av behandling betraktar spelarens liv som helhet och innefattar en noggrann bedömning av spelarens livsstil samt ett arbete med att förändra hens attityder till spelandet. På så sätt angrips både beteendet självt och de underliggande orsakerna bakom det.
I samband med bedömningen av spelarens livsstil och vilken fas av spelandet patienten befinner sig i undersöker läkaren även om det finns symtom på andra sjukdomar som ofta förekommer hos problemspelare, exempelvis bipolär sjukdom, depression och missbruk av alkohol eller droger. Om en sådan sjukdom upptäcks behandlar läkaren både spelproblemet och den underliggande störningen parallellt, eftersom obehandlad psykisk ohälsa ofta driver på spelandet.
En terapeut använder sig av vissa element ur averionsterapi, som lär patienten att undvika farliga situationer och aktiviteter. Hen påbörjar också en psykoterapeutisk process som hjälper spelaren att bättre förstå motivationen bakom sitt spelproblem. Dessutom försöker terapeuten erbjuda patienten ett alternativt utlopp för det tvångsmässigt tävlingsinriktade beteendet, till exempel lagsport, schack eller datorspel. Slutligen kan terapeuten ta kontakt med spelarens familj eller vänner för att skapa ett stödjande nätverk som förstärker behandlingens effekt.
Ett kännetecken för beteendeterapi är att undersöka hur sociala påtryckningar påverkar problemspelaren. Ofta fungerar en familjemedlem eller vän omedvetet som en medhjälpare. Denna person ger vanligtvis spelaren pengar eller annat stöd som gör det möjligt för spelaren att fortsätta spela och förlora pengar. Terapeuten försöker utveckla denna relation i en mer positiv riktning genom samtal och tydliga gränser. Om detta inte är möjligt kan terapeuten rekommendera patienten att begränsa eller helt undvika kontakten med sin medhjälpare under återhämtningen.
Om du eller någon i din närhet visar tecken på problemspelande – som att jaga förluster, låna pengar för att spela eller dölja spelandet för andra – är det viktigt att söka professionell hjälp i tid. Med rätt behandling och ett stödjande nätverk är det fullt möjligt att bryta det destruktiva mönstret och återfå kontrollen över sitt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online