Vår lever fungerar som kroppens eget reningsverk. Den filtrerar bort gifter, bakterier och avfallsämnen samtidigt som den producerar proteiner, vitaminer och mineraler. Liksom levern återvinner och förnyar hela kroppen har den dessutom en unik förmåga att reparera sina egna skadade celler. En rad sjukdomar – såsom hepatit, alkoholmissbruk, cystisk fibros och kongestiv hjärtsvikt – kan dock skada levern så allvarligt att den inte längre kan läka. Fortsätter skadan under lång tid kan den utvecklas till kronisk leversjukdom, eller skrumplever (cirros), ett potentiellt livshotande tillstånd som inte alltid är lätt att upptäcka.
De första stadierna av leversjukdom, som ofta kallas "den tysta sjukdomen", kännetecknas av få och till synes harmlösa symtom. Många upplever trötthet, svaghet, utmattning och aptitlöshet samt ibland buksmärta, feber, näsblod eller illamående. Dessa symtom går dock ofta obemärkta förbi, och även när de läggs märke till är de typiska för många andra, mindre allvarliga åkommor. Eftersom symtomen kommer och går förblir den drabbade ofta omedveten om skadan som pågår i levern.
Inne i kroppen innebär de tidiga stadierna av leverskada en mängd förändringar, men de kräver medicinsk hjälp för att upptäckas. Att analysera blodets sammansättning är ett av de tidigaste och enklaste sätten att avgöra både leverns tillstånd och den eventuella orsaken till skadan. Förhöjda järn- eller kopparvärden i blodet är både ett symtom på och en bidragande orsak till leversjukdom. På samma sätt kan prover som visar låga proteinvärden och nedsatt blodkoagulering avslöja förekomsten av leversjukdom samt hur allvarlig den är.
När sjukdomen fortskrider börjar den drabbade få allt fler symtom. Levern blir inflammerad och får ärrbildningar när den försöker reparera sina skadade celler, vilket i sin tur påverkar hela kroppen. Det kan ge upphov till symtom som hemorrojder, åderbråck och svullnad i benen, lågt blodtryck, feber, lättbildade blåmärken, en egenartad doft i andedräkten, klåda samt ökad mottaglighet för bakterieinfektioner.
Ett annat problem som börjar i blodet – och ett av de mest distinkta symtomen på leversjukdom – är gulsot. Vid leversjukdom ökar produktionen av bilirubin, som bryter ner det ämne i blodet som transporterar syre. Som ett resultat färgas huden och ögonens vita gula, vilket gör gulsot till ett symtom som är svårt att missa. Uppträder gulsot bör man alltid kontakta vården snarast.
I senare stadier av sjukdomen kan den drabbade börja uppleva flera psykiska symtom. Eftersom levern inte längre klarar av sin filtrerande funktion tar sig allt fler gifter till hjärnan. När de ackumuleras uppstår olika kognitiva nedsättningar och oförklarlig förvirring. Det är inte ovanligt att personer i detta stadium genomgår personlighetsförändringar, tappar intresset för sociala relationer och känner sig deprimerade, dåsiga och irriterade.
Kontakta din vårdcentral om du upplever flera av dessa symtom, särskilt om du dricker mycket alkohol, har haft hepatit eller har leversjukdom i släkten. Tidig diagnos ger betydligt bättre prognos, och många leverskador kan stoppas eller delvis vändas om de upptäcks i tid. Blodprover, ultraljud och i vissa fall vävnadsprov används för att bedöma leverns funktion och skick.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online