Sensoriska upplevelser omfattar känsel, syn, hörsel, lukt, smak och kroppsuppfattning. Det kontinuerliga samspelet mellan beteende och hjärnans funktion kallas sensorisk integration. Hjärnan ansvarar för att ta emot information från omgivningen och bearbeta den, så att du kan reagera på ett lämpligt sätt. Enligt Diagnostic Manual for Infancy and Early Childhood har fem till tio procent av alla barn som inte uppvisar några andra problem svårigheter med sensorisk integration. Dessa barn diagnostiseras med sensorisk integrationsstörning.
Sensorisk integrationsstörning diagnostiseras oftast hos små barn. Faktorer som kan bidra till störningen är bland annat för tidig födsel, autism och andra utvecklingsstörningar, inlärningssvårigheter, stressrelaterade besvär samt hjärnskador. Tillståndet kan behandlas med arbetsterapi, men det finns även leksaker och aktiviteter som kompletterar de konventionella behandlingsmetoderna. Vilka hjälpmedel som väljs beror på vilket sinne barnet har svårigheter med.
Det taktila sinnet avser känseln. Hos barn med taktil defensivitet bearbetar hjärnan effektivt intryck från hudens receptorer om beröring, tryck, temperatur, smärta och rörelse på ett otillräckligt sätt. Dessa barn kan lätt bli överväldigade av vardagliga upplevelser. De ogillar ofta texturerade material, sand, lim eller färg som kan smutsa ner dem, kramar och kyssar samt vissa klädtygers material.
Taktila upplevelser bör introduceras långsamt och gradvis, i takt med att barnet är moget nog att hantera dem. Passande redskap kan vara fjädrar, vibrerande leksaker, rakkräm och lekdeg, liksom sand- och vattenbord. Kroppsborstning är en lika effektiv metod: en plastborste för kirurgisk rengöring används med snabba och bestämma tryck på armar, händer, rygg, ben och fötter.
Det vestibulära sinnet handlar om rörelse och delas in i hypo- och hypersensitiva varianter. Ett hypersensitivt barn är ofta rädt för höjder, är rädt att falla och ogillar ojämnt underlag. Ett hyposensitivt barn söker däremot ständigt efter rörelseupplevelser, särskilt snabba eller virvlande sådana.
Rörelseleksaker som passar bra är gungor, studsmattor, vaggleksaker och sparkbrädor. Barnet kan också studsa på eller ligga på en träningsboll med hjälp av en vuxen för att få den vestibulära stimulering som hen behöver.
Proprioceptionen handlar om känslan av kroppens position i rummet. Ett barn med proprioceptiv dysfunction som är underresponsivt framstår ofta som klumpigt, stöter borta i saker och rör sig stelt. Ett överresponsivt barn älskar att hoppa och krocka, njuter av hårt tagna björnkramar och kan ibland vara aggressivt mot andra barn.
Tunga arbetsaktiviteter är avgörande för denna typ av störning. Att bära tunga föremål, skjuta en skottkärra eller dra en kärra, samt att bära en tyngdväst eller en tung ryggsäck är alla bra idéer för att stimulera det proprioceptiva sinnet. Många barn njuter också av att bli klämda mellan två kuddar eller få en fast press.
Ett barn med oral dysfunction är också antingen hyper- eller hyposensitivt. Oral hypersensitivitet innebär ofta att barnet är kräset med mat, har extrema matpreferenser och har svårt med sugning, tuggning eller sväljning. Hyposensitivitet yttrar sig istället i att barnet slickar, smakar eller tuggar på oätliga föremål. Barnet kan också uppskatta intensivt smaksatt mat och ofta tugga på pennor eller sin tröja.
Detta gäller barn som har svårigheter med tal och ätande, ständigt stoppar saker i munnen, dreglar eller aldrig äter något annat än äppelmos och yoghurt. Tuggmotståndsmat som torkad frukt, lakrits och tuggummi ger värdefull oral stimulering. Visselpipor och dricksstrån är billiga och enkla hjälpmedel. Låt barnet blåsa bubblor eller leka med ett tuggör. Tandborstar kan också användas för det hyposensitiva barnet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online