Bovin virusdiarré (BVD) är en smittsam virussjukdom som drabbar nötkreatur. Svårighetsgraden kan variera kraftigt – från lindriga symtom till allvarliga utbrott som sprids genom hela besättningen och kan vara mycket svåra att hantera på rätt sätt.
BVD delas in i två huvudgrupper: Typ 1 och Typ 2. Båda typerna orsakas av samma virus, men en infektion med Typ 2 är vanligtvis betydligt allvarligare.
Nötkreatur som drabbats av Typ 2 av BVD uppvisar ofta diarré, hög feber (mellan cirka 41,5 och 44 grader Celsius), nedsatt aptit samt andningsbesvär.
Vid typiska akuta infektioner är febern lägre, men diarrén är desto kraftigare. Det är dessutom vanligt att diarrén innehåller blod.
Dräktiga kor som smittas av BVD kan överföra viruset till det ofödda kalvet, vilket ofta leder till att kalvet dör i livmodern. Kalv som överlever infektionen tidigt i dräktigheten kan födas som så kallat permanent smittbärande djur (PI-djur) och sprida viruset vidare i besättningen under hela sitt liv.
Eftersom BVD orsakas av ett virus finns ingen botande behandling – sjukdomen får i stället löpa sitt eget förlopp. Vätskeersättning och antibiotika kan dock användas för att förebygga sekundära bakterieinfektioner medan immunförsvaret är försvagat.
Det effektivaste skyddet är förebyggande arbete: vaccination, regelbundna hälsokontroller och testning av nya djur innan de introduceras i besättningen. God smittskyddsrutin, inklusive isolering av misstänkt smittade djur och noggrann hygien vid hantering, minskar risken för att viruset sprids mellan gårdar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online