Elektrofores är en diagnostisk metod som används för att identifiera vissa typer av onormala proteiner i kroppen. Läkare ordinerar ofta detta kliniska test när de misstänker njurskador eller multipelt myelom hos en patient. Testet utförs ofta för att spåra spår av monoklonala proteiner, vilket kan vara ett tidigt tecken på allvarlig sjukdom.
Onormal proteinelektrofores räknas som en av de mest effektiva metoderna för att diagnostisera livshotande sjukdomar, men också för att övervaka en sjukdoms utveckling efter påbörjad behandling. Metoden används även vid leverproblem, nedsatt näringsupptag samt tarmsyndrom som orsakar proteinförluster och nedsatt immunförsvar.
Testet används för att upptäcka njurdysfunktion eller njurskador. Urin innehåller normalt små mängder protein, men vid infektioner eller malignitet i njurarna kan proteinhalterna nå alarmerande nivåer. Då blir elektroforesen nödvändig för att bedöma hur omfattande skadorna är. Patienter med långvarig diabetes utsöndrar ofta onormalt stora mängder proteiner. Efter diagnos upprepas testen därför med jämna mellanrum för att följa effekten av den medicinering som ges.
Det finns flera former av onormal proteinelektrofores. Läkare remitterar patienter till proteinelektrofores när symtom på multipelt myelom upptäcks. Sådana symtom kan vara långvarig trötthet, benbrott, kronisk anemi och återkommande infektioner. Om testet påvisar immunglobuliner rekommenderar läkaren ofta ytterligare ett kliniskt test som kallas immunfixeringselektrofores. En annan vanlig variant är serumproteinelektrofores, där ett blodprov analyseras.
När en sjukdom har diagnostiserats blir regelbundna elektroforesprov en avgörande metod för att övervaka behandlingens framsteg. Testerna hjälper läkare att förstå och förebygga spridning av sjukdomen. Vid multipelt myelom är provet oumbärligt för att bedöma hur patienten svarar på behandlingen. Visar patienten tecken på monoklonal gammapati med en alarmerande ökning av monoklonala proteiner, beställs testen ibland med korta mellanrum.
Vissa receptbelagda läkemedel kan påverka resultaten av en proteinelektrofores. Det gäller bland annat kortikosteroider, acetylsalicylsyra (aspirin), klorpromazin, neomycin och bikarbonater. Läkaren går därför noggrant igenom patientens sjukdomshistoria innan testet beställs. Om det framgår att patienten nyligen fått någon av dessa mediciner tas en alternativ plan fram för att hitta orsaken till besvären.
Testet mäter mängderna av albumin och globulin i kroppen. Albumin bildas i levern och fungerar som ett bindningsämne för kalcium och hormoner, vilket hindrar dessa från att utsöndras med urinen. Globulin binder hemoglobin och deltar även i blodets koagulering samt i transporten av fett. Proteinet stärker dessutom immunförsvaret genom att underlätta produktionen av antikroppar. Genom testet kan läkaren avgöra om nivåerna av dessa proteiner är normala.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online