Omvårdnadsdiagnoser utgör ett standardiserat språk som gör det möjligt för legitimerade sjuksköterskor världen över att identifiera patientproblem på ett enhetligt och konsekvent sätt. Genom detta gemensamma språk kan vårdförlopp dokumenteras, kommuniceras och utvärderas över nationsgränser.
NANDA International är det godkännande organ som ansvarar för taxonomin av omvårdnadsdiagnoser. Organisationen granskar kontinuerligt nya diagnoser som lämnas in av legitimerade sjuksköterskor och säkerställer att klassificeringen håller hög vetenskaplig kvalitet.
Det finns fem olika typer av NANDA-omvårdnadsdiagnoser:
Faktiska diagnoser beskriver problem som redan har utvecklats hos patienten, medan riskdiagnoser belyser tillstånd som patienten löper ökad risk att drabbas av i framtiden. Möjliga diagnoser används när sjuksköterskan misstänker ett problem men behöver samla in mer information innan en säker diagnos kan fastställas.
Syndromdiagnoser identifierar en grupp omvårdnadsdiagnoser som ofta förekommer tillsammans, exempelvis trauma-relaterat syndrom efter våldtäkt. Hälsodiagnoser används för att identifiera områden där patienten redan har god hälsa och där det finns potential att ytterligare stärka välbefinnandet.
Enligt A Texas Resource for Advocates of Nursing Education består de flesta välskrivna omvårdnadsdiagnoser av tre delar:
Ett exempel på en komplett diagnos skulle kunna lyda: "Akut förvirring relaterad till anestesi, som visas av oförmåga att identifiera person eller plats."
Enligt NANDA definierar omvårdnadsdiagnoser den professionella omvårdnadens unika kunskapsområde. De gör det möjligt för sjuksköterskor att förmedla rekommendationer till kollegor på ett tydligt sätt, vilket främjar en enhetlig vård av hög kvalitet och stärker omvårdnadens ställning inom hälso- och sjukvården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online