Psykogena kramper: orsaker, symtom och behandling av icke-epileptiska anfall

Pseudokramper, som oftare kallas psykogena icke-epileptiska anfall, är en typ av krampanfall som inte orsakas av onormal elektrisk aktivitet i hjärnan. I stället har de ett psykologiskt ursprung, vilket gör att de skiljer sig från epileptiska anfall både när det gäller orsak och behandling.

Orsaker

Ett pseudokramp utlöses av undermedveten aktivitet i sinnet. Enligt Selim R. Benbadis, medicine doktor, och Leanne Heriaud, legitimerad sjuksköterska, är dessa anfall vanligtvis kopplade till känslor eller stress. Kroppen reagerar alltså på ett psykiskt tryck som personen inte alltid är medveten om.

Riskfaktorer

Patienter som lever under hög stress eller lider av depression löper större risk att drabbas av pseudokramper. Ofta ligger det bakomliggande traumatiska psykologiska upplevelser som personen omedvetet har begravt i sitt undermedvetna. Dessa obearbetade erfarenheter kan sedan yttra sig fysiskt i form av krampanfall.

Symtom

Symtomen vid pseudokramper kan vara svåra att skilja från de vid stora epileptiska anfall (så kallade grand mal-anfall). Vanliga tecken är:

• Episoder av förvirring
• Stelhet i armar och ben
• Ryckningar och andra okontrollerbara rörelser

Eftersom symtomen liknar varandra så starkt krävs ofta noggrann medicinsk utredning, exempelvis EEG-registrering, för att kunna skilja mellan de två tillstånden.

Feldiagnos

Enligt Benbadis och Heriaud har många patienter med pseudokramper felaktigt fått diagnosen epilepsi. Detta är ett allvarligt problem, eftersom epilepsiläkemedel inte hjälper mot pseudokramper – orsaken till tillståndet är helt annorlunda än vid epileptiska anfall. En felaktig diagnos kan därför leda till onödig medicinering utan någon förbättring för patienten.

Behandling

Då pseudokramper har ett psykologiskt ursprung sker behandlingen genom psykiatrisk vård snarare än neurologisk medicinering. En specialist inom psykisk hälsa hjälper patienten att hantera stress och depression, vilket minskar risken för nya anfall. Behandlingen kan bland annat omfatta samtalsterapi och kognitiv beteendeterapi (KBT), där patienten lär sig att bearbeta underliggande trauma och hitta hälsosammare sätt att hantera känslomässig belastning.