En frisk lever har en unik förmåga att regenerera och läka sig själv. Levercirros är däremot en sjukdom som utvecklas gradvis över tid. Det första stadiet av leversjukdom kännetecknas av inflammation i levern. Om inflammationen inte behandlas eller upptäcks i tid börjar ärrvävnad bildas inuti organet. Ärrvävnaden ersätter successivt den friska levervävnaden, vilket leder till nedsatt leverfunktion.
Ärrvävnad kan inte utföra samma arbete som frisk levervävnad. Leverns kapacitet minskar därmed kraftigt. Den blir sämre på att bekämpa infektioner, filtrera bort gifter och bakterier ur blodet, bearbeta läkemedel och näringsämnen samt producera de proteiner som behövs för blodkoagulering. Även gallproduktionen påverkas – gallan hjälper kroppen att ta upp fettlösliga vitaminer och bryta ner fett.
I takt med att cirrosen fortskrider börjar yttre symtom som klåda, viktminskning och spindelartade blodkärl på hudens yta att visa sig. Andra externa tecken är klubbfingrar (förstorade fingertoppar), små gula knutor på huden och gulsot, alltså gulfärgning av hud och ögonvitor.
I detta skede kan även illamående och kräkningar, förändrad aptit samt trötthet och svaghet förekomma.
Många personer med levercirros visar dock inga symtom alls under sjukdomens tidiga skeden, vilket gör sjukdomen svår att upptäcka utan läkarundersökning.
Eftersom kroppen inte längre kan ta upp fett och vitaminer lika effektivt är viktminskning vanlig. Ytterligare externa symtom inkluderar muskelatrofi (muskelsvinn), rodnad i handflatorna – ett tillstånd som kallas palmarerytem – samt förstoring av spottkörtlarna. Män drabbas ofta av atrofi i testiklarna, minskad hårväxt i armhålorna och gynekomasti (förstorade bröst). Ett annat yttre tecken är Dupuytrens kontraktur, som orsakas av krympande senor i handen och gör att fingrarna böjs ihop.
Internsymtom omfattar bland annat funktionsstörningar i nerverna kring centrala nervsystemet, förstorad mjälte, vätskeansamling i buken och förändringar i leverns storlek.
Eftersom kroppens förmåga att absorbera D-vitamin försämras kan benskörhet (osteoporos) utvecklas. Cirros kan även ge upphov till allvarliga interna komplikationer. Krokiga, utvidgade vener kan bildas i magsäcken, ändtarmen eller den nedre delen av matstrupen. Om dessa områden börjar blöda kan patienten kräkas blod. Njursvikt och nedsatt hjärnfunktion är vanliga i slutstadiet av sjukdomen.
Vanliga orsaker till levercirros är fetma, överdriven alkoholkonsumtion, hepatit C, hepatit B, hepatit D, fettleversjukdom samt sjukdomar som skadar gallgångarna. Har du riskfaktorer för att utveckla cirros bör du prata med din läkare om regelbundna kontroller. Att upptäcka leversjukdom i ett tidigt skede är det enda sättet att förhindra permanenta skador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online