Enligt Society of American Gastrointestinal Endoscopic Surgeons utförs cirka 600 000 bråckoperationer per år i USA. Operationerna kan antingen göras med konventionella eller "öppna" kirurgiska tekniker, eller via titthålskirurgi (laparoskopi), som vanligtvis kräver ett mindre snitt. Den överväldigande majoriteten av operationerna görs för att placera in ett nät som reparerar eller "stänger" öppningen i bukväggen.
Efter operationen kan vissa patienter uppleva svullnad beroende på vätska som samlats i eller runt området där nättet placerats in. I vissa fall försvinner vätskan av sig själv utan medicinsk behandling. I andra fall kan läkaren behöva tömma vätskan – vanligtvis ett enkelt ingrepp på mottagningen.
Vissa patienter utvecklar infektioner efter operationen. I många fall kan dessa behandlas med en kort antibiotikakur och återkommer därefter inte.
Det finns bekräftade rapporter om att kirurgiskt inplanterat nät kan lossna och leda till att bråcket återkommer. Även om sådana komplikationer är relativt ovanliga bör all svullnad eller oväntad smärta i och runt det opererade bråcket undersökas av din läkare. Feber kan också tyda på en komplikation som kräver vård – kontakta alltid din läkare om du får feber efter operationen.
År 2006 återkallade den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA produkten Proceed Surgical Mesh, eftersom dess lager kunde separeras från varandra. När polypropylenskiktet kom i kontakt med tarmen ökade risken för sammanväxningar och tarmafistlar. Redan 2005 hade FDA återkallat Composix Kugel Mesh Patch, eftersom dessa kunde gå sönder och orsaka tarmpunktioner eller fistlar. Återkallandet av Composix-produkterna utökades 2006 och 2007 till att omfatta flera fler modeller.
Trots att en rad problem och återkallanden av nätmaterial har skett genom åren är bråckreparation med nät fortfarande den mest föredragna metoden.
En studie publicerad år 2000 jämförde patienter som antingen fått bråcknätsreparation eller suturreparation. Tre år efter operationen hade 43 procent av patienterna som suturerats fått ett återfall i bråcket, jämfört med 24 procent av dem vars bråck reparerats med nät.
En långtidsstudie vid Baystate Medical Center Campus vid Tufts University School of Medicine i Massachusetts, som avslutades 1994, visade att användning av flamentigt polyesternät ledde till en betydligt högre frekvens av komplikationer per patient, inklusive infektioner och fler återfall, medan själva placeringstekniken inte hade någon betydelse för resultatet. Studien drog slutsatsen att polyesternät inte längre borde användas vid reparation av ärrbråck.
Även om de flesta bråckoperationer rör bukbråck kan termen "bråck" syfta på vilken plats i kroppen som helst där en del av ett organ tränger ut genom ett försvagat område eller en spricka i en muskelvägg. Vid ett bukbråck kan tarmkanalen fastna i den del av bukväggen som buktar ut.
De flesta bråck kräver operation. En bråckoperation utförs vanligtvis för att flytta tillbaka den del av organet som trängt ut genom öppningen och för att stänga öppningen.
Redan på 1800-talet noterade läkare att ett artificiellt material behövdes för att förstärka bukväggen efter trauma eller operation. Det dröjde dock hela ett sekel, till 1959, innan Francis Usher introducerade ett nät av polyeten. Idag klassificeras biomedicinska nätmaterial utifrån materialets fysikaliska egenskaper – framför allt porstorlek och relaterad porositet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online