En stegring av kaliumnivåerna i blodet, eller hyperkalemi, är ett relativt vanligt fynd, särskilt hos patienter som vårdas på sjukhus för någon annan sjukdom. Lindriga former av hyperkalemi brukar patienter ofta klara utan större besvär, men behandling bör ändå alltid sättas in för att förhindra att tillståndet förvärras. Eftersom allvarlig hyperkalemi kan utlösa livshotande hjärtrytmrubbningar krävs snabb insats.
Behandlingen består av sjukhusvård, läkemedel och kontinuerlig övervakning av patienten – även efter att kaliumnivåerna har kommit under kontroll.
Eftersom kaliumrubbningar i svåra fall kan leda till dödligt utgång är sjukhusinläggning nödvändig för omedelbar hantering av tillståndet. Det första steget är att förebygga farliga rytmstörningar i hjärtat. Detta görs genom att omedelbart stabilisera membranen i hjärtats muskelceller, vilket ger den tid som behövs för att kalium ska förflyttas tillbaka in i cellerna och samtidigt påskynda kroppens eliminering av överskottskalium.
Intravenös tillförsel av kalciumklorid, natriumbikarbonat eller kalciumglukonat, i kombination med insulin och glukos enligt läkarens ordination, stabiliserar hjärtmuskelcellerna och skyddar därmed hjärtat.
Läkaren kan även rekommendera hemodialys för att effektivare avlägsna kalium från hela kroppen, framför allt när medicinsk behandling inte räcker till. Under tiden som kaliumnivån sjunker kan dessutom läkemedel mot hjärtarytmi ges.
För att på bästa sätt hantera hyperkalemi, som ofta beror på underliggande sjukdomar, bör patienten konsultera flera olika specialister. Är hyperkalemin kopplad till njurproblem och patienten behöver noggrann kontroll av sitt natrium- och kaliumintag bör en nefrolog samt en nutritionsspecialist eller dietist anlitas.
Föräldrar till barn som drabbats av tillståndet bör ta hjälp av en barnspecialist eller neonatolog. Om barnets hyperkalemi orsakats av oavsiktlig förgiftning rekommenderar läkarna dessutom kontakt med socialtjänstens kurator eller motsvarande stödperson.
Läkaren rekommenderar vanligen att patienten går över till en kostplan med lågt kaliuminnehåll. Ett praktiskt tips är att skölja grönsaker i kokande vatten i cirka en minut innan de tillagas på valfritt sätt, eftersom det hjälper till att avlägsna en del av kaliumet. Kosten bör även innehålla så lite salt som möjligt.
Patienten ska omedelbart sluta med alla läkemedel som kan höja kaliumnivån i blodet, exempelvis vissa blodtrycksläkemedel. I stället ordineras ofta diuretika, vätskedrivande läkemedel som ökar urinmängden och därmed tvingar ut det överskott av kalium som lagrats i kroppen. Läkaren kan även ge så kallade kaliumbindande läkemedel, som binder kalium i tarmen så att det utsöndras med avföringen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online