Springmask (Enterobius vermicularis) är den vanligaste maskparasiten som infekterar människor. Parasiten, som också kallas pajsmask, kan drabba både vuxna och barn, men infektioner är betydligt vanligare bland barn. Springmask trivs i många olika miljöer, men den vanligaste orsaken till smitta är bristande hygien. Infektionen sprids dessutom mycket lätt mellan människor.
Springmask kan överleva i en rad olika miljöer och på många ytor. Äggen hittas ofta på möbler, badrumsinredning, toalettstolar, dörrhandtag, i sängkläder och i livsmedel. De kan även spridas genom luften och återfinns ofta i dammpartiklar. Eftersom äggen finns på så många ställen är risken för smittspridning hög, särskilt bland barn, som har tät kontakt med varandra och ännu inte har utvecklat fullständiga hygienvanor.
När en springmask tar sig in i kroppen – antingen genom inandning av luftburna ägg, via förorenad mat eller genom kontakt med infekterad hud – utvecklas en vuxen hona. Honan fäster sig i tunntarmen och lägger ägg som förs vidare till tjocktarmen. Där lever äggen av näringsämnen, utvecklas till larver och parar sig. Under parningsprocessen dör hanarna, medan honorna mognar och vandrar mot analöppningen, där de lägger sina ägg.
Enligt Rebecca J. Frey, Ph.D., är det mest effektiva skyddet mot springmaskinfektion en strikt hygienisk rutin. Det innebär bland annat att tvätta sängkläder och underkläder ofta samt att noggrant rengöra badrumsytor och andra gemensamma kontaktytor som dörrhandtag, telefoner och fjärrkontroller. Regelbunden handtvätt, särskilt före matlagning och efter toalettbesök, är avgörande för att begränsa spridningen av parasiten.
Vid springmaskinfektion används oftast receptfria läkemedel. Vanliga alternativ är piperazin och pyrantelpamoat (oftast känt under namnet Pin-X). Läkemedlen tas som engångsdoser. En uppföljningsbehandling kan behövas, eftersom den första dosen sällan dödar äggen. I ovanliga fall där infektionen finns i slidan kan ett receptbelagt läkemedel från läkare vara nödvändigt.
Springmask är extremt svåra att upptäcka, även i vuxet stadium. De fullvuxna maskarna blir högst knappt två och en halv centimeter långa och inte bredare än en sytråd, därav namnet. Den bästa metoden att upptäcka en infektion är visuell besiktning av analområdet, särskilt på natten när honorna är som mest aktiva. När äggen lagts och passerats med avföringen är de oftast för små för att se med blotta ögat. Typiska tecken på infektion är klåda kring analöppningen och ibland sängvätning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online