De flesta människor drabbas av Epstein-Barr-viruset vid någon tidpunkt i livet. För det mesta orsakar viruset ingen allvarlig eller bestående skada, men i vissa fall kan det bidra till mer seriösa sjukdomstillstånd. En person som insjuknar kan känna av symtomen i upp till en månad eller längre. Även om viruset aldrig helt lämnar kroppen ligger det normalt vilande under större delen av livet.
Epstein-Barr-viruset (EBV) är ett av världens mest spridda virus – nästan alla kommer i kontakt med det förr eller senare. I USA uppskattas det att hela 95 procent av befolkningen har burit på viruset någon gång före 40-årsåldern. Hos unga vuxna kan viruset utlösa körtelfeber, även kallat mononukleos. Faktum är att viruset leder till körtelfeber i ungefär hälften av alla fall.
Epstein-Barr-viruset försvinner varken snabbt eller enkelt ur kroppen. Den som smittas tidigt i livet bär troligen på viruset livet ut, även om detta sällan märks i vardagen. Viruset etablerar sig i celler där det förblir vilande under större delen av livet, men det kan återaktiveras. En reaktivering utlöses ofta av en annan sjukdom som gör att immunförsvaret försvagas.
Utöver körtelfeber hos unga vuxna finns det ovanliga fall där Epstein-Barr-viruset kan bidra till utvecklingen av Burkitts lymfom eller nasofaryngeal cancer – två sällsynta cancerformer som är ovanliga i västvärlden. Även om viruset tycks spela en roll vid dessa sjukdomar är dess exakta mekanism fortfarande inte helt klarlagd.
Trots att körtelfeber ofta kallas "kysssjukan" är viruset inte lika smittsamt som många tror. Den som redan har haft Epstein-Barr-viruset löper ingen risk att smittas igen. Däremot kan en person som aldrig varit i kontakt med viruset smittas vid intim kontakt med saliv från en smittad individ – till exempel genom kyssar eller genom att dela en drink eller flaska.
Även om flera av symtomen kan lindras går själva viruset inte att bota, och det finns idag inget vaccin mot EBV. I vissa fall förskriver läkare en kortisonbehandling i fem dagar för att dämpa svullnader i hals och tonsiller. Kortison har också visat sig kunna minska både sjukdomens svårighetsgrad och dess längd. I övrigt handlar vården främst om vila, vätska och symtomlindrande åtgärder medan kroppen bekämpar infektionen på egen hand.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online