Förr i tiden bedömde läkare syrehalten i blodet genom att granska patienternas fingernaglar, läppar och hudfärg. Idag finns pulsoximetern – ett avancerat diagnostiskt verktyg som avsevärt har förbättrat denna del av patientvården. Pulsoximetern blev populär i USA i slutet av 1980-talet och dess användning fortsätter att öka. En rapport från Frost & Sullivan visade att försäljningen av oximetrar i USA uppgick till 201 miljoner dollar år 2006.
En pulsoximeter är en liten medicinsk apparat som mäter syremättnaden i patientens blod. Instrumentet gör det möjligt för vårdpersonal att kontinuerligt övervaka patientens syresättning utan att behöva ta blodprover.
Pulsoximetern består av en datoriserad monitor och en ljuskänslig sond som fästs med en plastklämma på patientens pekfinger eller öronsnibb. Sonden sänder ut rött och infrarött ljus genom vävnaden, och hur mycket ljus som absorberas används för att beräkna blodets syremättnad.
Pulsoximetrar används inom många olika vårdmiljöer. De är vanliga vid anestesi på operationsrummet, men används även på intensivvårdsavdelningar, förlossningar, i ambulanser samt inom hemvården för patienter med exempelvis KOL eller sömnapné. Normala värden ligger mellan 95 och 100 procent syremättnad (SpO2).
Tidigare forskning visade att nagellack kunde påverka noggrannheten i pulsoximatervärdena. Senare studier visar dock att dagens mer avancerade teknik i stort sett har eliminerat detta problem.
Pulsoximetern är ett enkelt, portabelt, icke-invasivt och träffsäkert diagnostiskt verktyg som ger omedelbara resultat. Det gör den till en ovärderlig resurs både på sjukhus och för användning i hemmet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online