Elektroterapi innebär att elektriska strömmar leds genom olika delar av kroppen för att behandla medicinska besvär. Behandlingsformen används idag mot ett brett spektrum av problem – allt från kroniska smärtor till depression.
Det första dokumenterade användandet av elektricitet inom medicinen går tillbaka till Aristoteles tid, omkring 350 f.Kr. Då förskrevs stötar från den mediterrane torpedrockan som botemedel mot gikt och huvudvärk. Inga större framsteg gjordes dock förrän år 1747, när fysikprofessorn Jean Jallabert i Genève lyckades lindra en låssmeds armförlamning genom elektrisk stimulering.
Sedan dess har tekniken utvecklats kraftigt, och elektroterapi är idag en etablerad metod inom bland annat sjukgymnastik, rehabilitering och smärtlindring.
Det finns flera olika former av elektroterapi som är praktiskt taget smärtfria och samtidigt effektiva. De två vanligaste metoderna är:
TENS stimulerar nerver och muskler vid relativt låga frekvenser. Metoden är flexibel och kan användas både på kliniker och i patientens eget hem, ofta med hjälp av små, bärbara apparater med elektroder som placeras på huden.
Interferensström arbetar istället vid en högre frekvens, vilket gör att strömmen tränger ner betydligt djupare i vävnaden. Det gör IFC särskilt lämpad för behandling av djupliggande muskulatur och ledbesvär.
Olika former av elektroterapi kan användas till många ändamål, exempelvis för att:
Eftersom behandlingen är skonsam och anpassningsbar passar den många olika patientgrupper. Valet av metod och dosering bör dock alltid göras av utbildad vårdpersonal utifrån patientens specifika behov och diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online