Fotledssmärta som uppstår utan en tydlig skada beror ofta på överbelastning, biomekaniska problem eller systemisk sjukdom. Att förstå de potentiella orsakerna hjälper till att vägleda lämplig utredning och behandling.
Vanliga icke-traumatiska orsaker
- Tendinopati: Achillessehnen (infästning eller midportion), posterior tibial, eller peroneala senor. Belastningsrelaterad smärta med morgonstyfhet.
- Impingement-syndrom: Anterior (smärta vid dorsalflexion) eller posterior (smärta vid plantarflexion) från osteofyter eller mjukvänvadsutveckling.
- Artrit: Artros (ofta posttraumatisk), reumatisk artrit, gikt (akut monoartikulär), psoriatisk, eller reaktiv artrit.
- Stressfraktur: Naviculare, talus, eller distala fibula – insidious debut, aktivitetsrelaterad smärta.
- Plantarfasciit: Medial hälsmärta som strålar mot fotvalv och fotled.
- Tarsaltunnelsyndrom: Tibialnervkompression som orsakar brännande, känselstörningar i medial fotled och fotbotten.
- Sinustarsisyndrom: Lateral fotledssmärta och instabilitet från subtalareds patologi.
- Accessoriska benbitar: Os trigonum (posterior) eller os naviculare (medial) – symptomgivande vid aktivitet.
- Fotställning: Pes planus (överpronation) eller pes cavus förändrar belastningsfördelning.
- Projicerad smärta: Lumbal radikulopati (S1) eller knäpatologi.
- Vaskulär: Popliteal artärinfångning eller DVT (med vad/fotledssvullnad).
- Infektion: Septisk artrit eller osteomyelit (sällan utan trauma/kirurgi).
Varningssignaler som kräver akut utredning
- Oförmåga att belasta.
- Svår svullnad, värme, rodnad.
- Feber och frost.
- Neurologiskt deficit (fotfall, domnhet).
- Tidigare malignitet.
Utredningsmetod
- Anamnes: Debut, tidpunkt, förvärrande/lindrande faktorer, skor, aktivitetsförändringar.
- Status: Gang, rörelseomfattning, palpation, specialprov (Thompson, anterior drag, Tinels).
- Bilddiagnostik: Belastningsröntgen (AP, lateral, mortise); MRI/ultraljud för mjukvävder; CT för benmässig detalj.
- Labs: ESR/CRP, urinsyra, BFP om inflammatorisk eller infektös etiologi misstänks.
Konservativ behandling
- Aktivitetsmodifikation, NSAID, fysioterapi (excentrisk belastning, proprioception, ganganalys).
- Ortos, bandage, skomodifikation.
- Restriktiv kortisoninjektion (undvik senor).
- Stoßvågsterapi för tendinopati.
Bestående smärta över 2–4 veckor trots konservativ vård motiverar remiss till ortoped eller idrottsmedicin.
