Diamanter består av rent kol – exakt samma grundämne som utgör grafit och stenkol. Skillnaden mellan dem ligger i hur kolatomerna är arrangerade: under enormt tryck och höga temperaturer djupt under jorden bildar atomerna den extremt hård kristallstruktur som gör diamanter så unika.
Eftersom kol inte är giftigt för människan skulle en svälld diamant i teorin kunna passera genom kroppen utan några kemiska skador. Kroppen bryter helt enkelt ner varken diamanter eller andra former av rent kol.
Risken ligger inte i själva ämnet, utan i diamantens form och fysikaliska egenskaper. En diamant har ofta vassa kanter och är ett sprött material som kan splittras i skarpa fragment. Om en diamant sväljs hel finns det risk att den fastnar i halsen eller matstrupen, vilket i värsta fall kan leda till kvävning.
Om diamanten istället kommer ner i magen kan dess skarpa kanter repa eller skada slemhinnorna i matsmältningssystemet på vägen. Små barn och äldre personer löper störst risk, eftersom deras matstrupe är smalare och mer känslig.
För de flesta vuxna skulle en liten diamant sannolikt passera genom kroppen inom några dagar utan att orsaka någon skada – precis som andra små, släta föremål som oavsiktligt sväljs. Men eftersom diamanter är både hårda och oregelbundet formade finns alltid en viss risk, och läkare rekommenderar att man kontaktar sjukvården om ett vasst föremål har sväljts.
Kort sagt: Det är mycket osannolikt att man dör av att äta en diamant, men det är definitivt inte riskfritt – och med tanke på ett diaments enorma värde är det förmodligen dyrare än farligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online