Sensorisk bearbetningsstörning (SPD), tidigare kallad sensorisk integrationsdysfunktion, är ett tillstånd där kroppens sinnessystem inte samarbetar ordentligt med hjärnan. Ett barn med SPD kan exempelvis ha helt normal hörsel men ändå inte kunna uppfatta ljud på ett typiskt sätt. Störningen kan drabba alla kroppens sinnen – känsel, hörsel, syn, lukt och smak – och ge upphov till överkänslighet, underkänslighet eller båda delarna samtidigt.
Tecknen på SPD är många och varierar kraftigt, från milda och nästan omärkliga egenheter till uttalade och störande beteenden. Nedan går vi igenom de vanligaste områdena där symtomen brukar visa sig.
Över- och underkänslighet för ljud är de vanligaste formerna av SPD. Hos överkänsliga barn märks tecken som att de aktivt undviker höga ljud. Vissa barn är så känsliga att de täcker för öronen och får raseriutbrott om de förs in i en miljö med många blandade ljud, till exempel en fullsatt affär. Samtidigt kan samma barn bli lätt distraherat av ljud som knappt uppfattas av andra.
Barn med hörselunderkänslighet behöver ofta mer stimulans än vad miljön erbjuder och skapar därför sitt eget ljud. De svarar ofta inte när de tilltalas, säger ”va?” upprepade gånger under samtal och vrider upp tv-volymen till överdrivna nivåer.
Visuell överkänslighet yttrar sig som undvikande av ljus och starka färger. Barn kan få huvudvärk av att titta på tv eller använda dator, de undviker ofta ögonkontakt och gnuggar sig frekvent i ögonen. Enkla rörelser, som ett fladdrande löv, kan räcka för att distrahera dem.
Visuell underkänslighet misstolkas ofta som närsynthet eller översynthet. Ett barn med SPD har dock oftast problem med både nära- och fjärrsyn, eftersom det handlar om ett kognitivt snarare än ett strukturellt ögonproblem. Barnet förväxlar lätt bokstäver och former, visar ofta tecken på dyslexi, tenderar att skriva med kraftig lutning och har svårt att hitta skillnader mellan två bilder.
Ett barn med taktil överkänslighet kan bli extremt upprört av redan en lätt klapp. Barnet föredrar ofta vissa plagg framför andra, eftersom vissa material känns smärtsamma mot huden. För att slippa beröring håller sig barnet gärna på avstånd från andra. Många föredrar bad framför dusch, eftersom duschstrålen kan upplevas som smärtsam.
Underkänslighet för beröring kan i stället visa sig som överdriven tillgivenhet – barnet söker kramar hos alla det möter. Smärttröskeln är hög och barnet kanske inte ens märker när det skadar sig. Andra barn kan klaga på att hen leker för hårt. Ofta söker sig barnet till lekplatser med maximal stimulans, som lera och sand.
Överreaktion på dofter är ett tydligt tecken på luktöverkänslighet. Det kan yttra sig som kräsenhet med mat, att barnet undviker vissa platser på grund av deras lukt, eller att det rättframt säger till andra att de luktar illa. Parfym och eau de cologne är särskilt besvärande för dessa barn.
Ett luktunderkänsligt barn har svårt att skilja olika dofter åt och lägger ofta inte märke till sin egen kroppslukt. Detta kan vara farligt om barnet inte kan identifiera giftiga ämnen via lukten.
Det vanligaste tecknet på oral överkänslighet är kräset med mat. Barnet kan basera sina preferenser på smak eller konsistens och vilja ha antingen bara varm eller bara kall mat och dryck. För barn med denna variant blir ett tandläkarbesök en verkligt skrämmande prövning, och även tandborstning undviks ofta.
Ett barn som ständigt stoppar föremål i munnen visar tecken på oral underkänslighet. Barnet dreglar ofta, eftersom det inte känner av saliven. I motsats till överkänsliga barn tycker dessa barn om tandläkaren. De kan sakna matpreferenser helt och i stället använda salt, socker och stark sås i överflöd.
Barn som är överkänsliga för rörelse undviker lekplatsens gungor och gungbrädor. Även trappor kan skrämma dem. Barnen framstår som stillasittande, föredrar att sitta och tenderar att hålla sig fast i föremål när de står. Sport av något slag lockar sällan, inte ens cykling.
Barnet med underkänslighet för rörelse är en risktagare som aktivt söker stimulans, vilket kan visa sig som hyperaktivitet. Hen gillar ofta att snurra i kontorsstolar, hoppa på möbler och krocka med saker och människor. Barnet tycks aldrig tröttna på att springa och hoppa, och verkar inte lida av yrsel ens efter flera minuters snurrande.
Föräldrar bör komma ihåg att ett barn kan uppvisa både över- och underkänslighet inom samma sinnnesområde. Barnet som skriker av en lätt beröring kan exempelvis vara helt oberörd av ett djupt sår. Det är också värt att notera att nästan alla barn har en viss grad av sensorisk variation, vilket inte nödvändigtvis är onormalt. Dessa beteenden blir först ett problem när de är överdrivna eller utsätter barnet för fara. Misstänker du att ditt barn har svårigheter bör du kontakta en legitimerad psykolog eller annan kvalificerad specialist för utredning och diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online