Enligt KidsHealth.org lever ungefär en procent av alla små barn i USA med tvångssyndrom (OCD). Störningen upptäcks ofta sent, eftersom föräldrar kan ha svårt att känna igen symtomen och barnen ofta skäms för att prata om sina tankar. OCD är dock en åkomma som måste behandlas, eftersom den gradvis förvärras över tid om den lämnas obehandlad.
OCD är en typ av ångeststörning som kännetecknas av påträngande, obehagliga tankar (tvångstankar) som leder till upprepade ritualer (tvångshandlingar) som stör barnets vardag. Ritualerna utförs ofta gång på gång för att lindra de plågsamma tankarna. Små barn har ibland svårt att förstå att deras beteende faktiskt styrs av tvångstankar.
Den exakta orsaken till OCD är fortfarande okänd, men forskningen har gett värdefulla ledtrådar. Hos barn med OCD är signalsubstansen serotonin i hjärnan blockad, vilket bidrar till den ångest och de överreaktioner som kännetecknar störningen. Enligt KidsHealth.org tyder dessutom starka bevis på att OCD är delvis genetiskt betingat. Ett barn vars förälder har OCD löper därför en ökad risk att själv utveckla ångeststörningen.
De vanligaste tvångstankarna hos små barn med OCD är rädsla för smuts, bakterier och sjukdomar; aggressiva föreställningar; skräckfyllda tankar om att närstående ska komma till skada; fixering vid lyckonummer samt besatthet av ordning, symmetri och religion.
För att hantera dessa tankar kan barnet exempelvis ständigt tvätta och putsa sig själv, räkna om, läsa om, skriva om, arrangera om och kontrollera saker upprepade gånger, samla på värdelösa föremål eller undvika människor och platser som kan upplevas som smutsiga eller farliga.
Vissa av dessa beteenden förekommer också hos barn utan OCD. Skillnaden är att tvångstankarna och tvångshandlingarna hos barn med OCD drivs till extrema nivåer och äter upp stora delar av dagen.
Barn med OCD diagnostiseras oftast mellan 7 och 12 års ålder. Det beror på att ångestsymtomen blir mer framträdande under denna period, när barnen möter allt mer social stress. Barn berättar sällan om sin ångest för sina föräldrar, eftersom de skäms. Hos yngre barn finns det dessutom en risk att de inte själva inser att ångesten är det som hindrar dem från att må bra och njuta av vardagen.
Ett barn med OCD behöver oftast en kombination av läkemedel för att dämpa tvångshandlingarna och beteendeterapi för att bearbeta de tvångstankar som orsakar ångesten. Sök gärna en terapeut som är specialiserad på att behandla barn med OCD. Om terapeuten bedömer att ditt barn behöver medicinering är det sannolikt att ett preparat som påverkar serotoninnivåerna i hjärnan förskrivs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online