Pedagoger, föräldrar och terapeuter kan med fördel integrera taktil stimulering i aktiviteter för tal- och språkinlärning. Enligt Institute for Multi-Sensory Education (IMSE) gynnas eleverna när de introduceras till språkaktiviteter som aktiverar känseln. Flera logopeder rekommenderar att taktil stimulering ingår i terapier, och vissa studier tyder på att den kan göra behandlingarna mer effektiva.
Känseln kallas ofta för "taktila sinnet" och spelar en viktig roll i tidig språkutveckling.
Vissa pedagoger använder taktila aktiviteter, exempelvis sandpappersbokstäver, för att hjälpa nybörjare inom språkinlärning. Sandpappersbokstäver är stora bokstäver som skurits ur sandpapper och klistrats fast på skivor. Pedagogen visar hur man spårar bokstavens konturer med fingrarna samtidigt som fonemet uttalas. Ett fonem är det ljud som en bokstav eller en bokstavskombination representerar. Bokstaven "a" har exempelvis ljudet som inleder ordet "apelsin", medan kombinationen "sj" ger ljudet i ordet "sjö".
När pedagogen demonstrerat hur bokstaven spåras och fonemet uttalas, uppmanas eleven att härma övningen genom att själv spåra sandpappersbokstaven med fingertopparna samtidigt som ljudet uttalas. På så sätt kopplas rörelse, känsla och ljud samman, vilket stärker inlärningen.
En liknande aktivitet går ut på att pedagogen ritar en bokstav i en bricka fylld med ungefär en centimeter sand, samtidigt som bokstavens fonetiska ljud uttalas. Eleven får sedan själva rita i sanden och upprepa ljudet.
För personer med synnedsättning används punktskrift (braille). Punktskriften gör det möjligt att läsa med hjälp av känseln. Genom att känna på upphöjda bokstäver, ord och bilder kan en person vägledas av en pedagog att uttala orden korrekt och tydligt.
Tal och språk är centrala delar av barns utveckling.
Logopeder använder taktil stimulering som en del av talterapi. Vissa terapeuter tränar patienter i "medvetenhet om munhålan". Efter instruktioner med hjälp av ritningar ombeds patienten röra tungan mot specifika områden i munnen. Därefter använder terapeuten tungspadar för att vidröra vissa områden inne i patientens mun och på så sätt stimulera känseln. Dessa taktila övningar kan hjälpa terapeuten att träna patienten i de exakta tungrörelser som krävs för att producera olika fonemer.
Vissa terapeuter använder även så kallad vibrotaktil återkoppling som en del av talträningen. Vibrotaktil stimulering innebär ett vibrerande stimulus som signalerar till personen när en rörelse är korrekt eller inkorrekt utförd. Genom denna feedback lär sig människor när deras tal ligger inom eller utanför specifika parametrar, vilket gör träningen mer precis.
Föräldrar kan enkelt stötta sina barns språkutveckling hemma med lekfulla taktila övningar.
Föräldrar som vill träna sina barn i talaktiviteter med taktil stimulering hittar gott om idéer på flera webbplatser. Webbplatsen Speechtx.com rekommenderar bland annat lekar där barnet lär sig namnet på olika hushållsföremål. När barnet har lärt sig namnen på några föremål läggs de i en låda som täcks med en filt. Barnet ombeds sedan känna på föremålen och namnge dem utan att titta – endast känseln får användas.
Samma lek kan varieras med fokus på taktila egenskaper, till exempel genom att använda föremål som känns varma, kalla, sträva eller släta. På detta sätt tränas både ordförråd och sinnesuppfattning på ett lekfullt och effektivt sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online