Benen som utgör det mänskliga skelettet är levande vävnader som ständigt växer och förändras. Mycket av denna tillväxt och förändring sker under barndomen, när barnets skelett gradvis utvecklas till ett fullständigt vuxenskelett.
Vissa av benen i ett barns skelett består till en början av brosk. Allteftersom barnet växer ersätts brosket successivt med benvävnad genom en process som kallas förbening. Barnets skelett fortsätter att växa och förändras fram till ungefär 25 års ålder, då det är helt färdigutvecklat.
Till skillnad från en vuxens skalle består ett spädbarns skalle av flera separata ben som ännu inte vuxit ihop. Detta gör att skallen kan anpassa sig under förlossningen och ge utrymme för hjärnans snabba tillväxt. Benen växer så småningom ihop när barnet utvecklas, och orörliga leder, så kallade suturer, håller därefter skallbenen stadigt samman.
Ett nyfött barns skelett består av cirka 300 ben. Många av dessa är små och delvis sammanfogade. När barnet når vuxen ålder har flera av de tidigare separata benen vuxit ihop till större benstrukturer. Därför består det färdiga vuxenskelettet endast av 206 ben.
Benbrott kan variera från en hårfin spricka till en komplett fraktur där benet är brutet i två separata delar. Enligt KidsHealth finns det även en speciell typ av fraktur som endast förekommer hos barn: böjningsfraktur. Vid denna typ av skada böjs benet utan att gå av, tack vare att barnens ben är mjukare och mer elastiska än vuxnas.
I studien "Physical Activity and Bone Measures in Young Children: The Iowa Bone Development Study", publicerad i tidskriften Pediatrics, undersökte forskarna sambandet mellan fysisk aktivitet och bentäthet hos barn i åldern 4 till 6 år. Resultaten visade att barn som var mer fysiskt aktiva hade större benmassa än sina mindre aktiva jämnåriga. En ökad benmassa kan i sin tur bidra till färre benbrott, vilket gör regelbunden fysisk aktivitet extra viktig under uppväxten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online