Central hypotyreos är ett tillstånd som uppstår när ett barn lider av brist på sköldkörtelhormon till följd av en störning i hypofysen eller hypothalamus. Spädbarn som föds med hypotyreos riskerar en försenad psykisk utveckling och måste därför behandlas så snart som möjligt. Äldre barn kan också utveckla hypotyreos om hormonproduktionen blir obalanserad eller otillräcklig.
Central hypotyreos kan ibland uppstå efter att ett barn har genomgått strålbehandling mot olika cancerformer. Tillståndet förekommer även ofta tillsammans med Sturge-Webers syndrom, en sjukdom som kan upptäckas kort tid efter födseln. Typiska tecken på Sturge-Webers syndrom är epileptiska anfall, muskelsvaghet, grön starr (glaukom) samt ett så kallat portvinsemblem – ett rödaktigt födelsemärke i ansiktet. Vissa barn med detta syndrom har dessutom försenad utveckling.
Symtomen vid central hypotyreos kan vara lindriga och svåra att upptäcka. Vanliga tecken är ökad känslighet för kyla, förstoppning, trötthet och torr hud. Andra symtom är nedsatt aptit samt att tänderna bryter fram långsamt. Om tillståndet inte behandlas korrekt kan barnet drabbas av försenad utveckling.
Barn med central hypotyreos kan växa långsammare än jämnåriga och få en kortare kroppslängd. Äldre barn kan uppleva att puberteten inträffar senare än normalt, och de kan också gå upp i vikt.
Central hypotyreos diagnostiseras med hjälp av blodprov som mäter nivåerna av tyroxin (T4) och TSH. TSH står för tyreostimulerande hormon, ett hormon som styr sköldkörtelns funktion. Dessa prover tas rutinmässigt i samband med den nyföddsscreening som görs efter födseln, och kan upprepas senare i livet om ett barn visar tecken på sköldkörtelsjukdom.
Behandlingen av hypotyreos består i att barnet får mediciner som ersätter sköldkörtelhormonet. De flesta barn behöver fortsatt behandling under hela livet, men med rätt medicinering kan de leva ett helt normalt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online