Nagelsvamp, som medicinskt kallas onykomykos, är vanligt förekommande bland vuxna men ovanligt hos barn. Upp till 45 procent av alla vuxna kan drabbas av besväret, medan endast omkring 1 procent av barnen får diagnosen. Infektionen kan uppstå i vilken nagel som helst, men den är betydligt vanligare i tånaglar än i fingernaglar.
Svamp trivs i varma och fuktiga miljöer och drabbar därför särskilt ofta huden på fötterna. Om en fotsvamp inte behandlas kan den spridas vidare från huden till naglarna. Hos barn smittar nagelsvamp ofta inom familjen, till exempel via handdukar eller nagelklippare där svampen kan överleva länge. Barn kan också bli smittade genom att gå barfota på varma, våta golv, exempelvis i simhallar och omklädningsrum. Eftersom barnens immunförsvar ännu inte är fullt utvecklat kan det dessutom vara svårare för dem att bekämpa infektionen på egen hand.
Tre olika typer av svamp kan angripa naglar: dermatofyter, jästsvampar och mögelsvampar (så kallade icke-dermatofyter). De allra flesta nagelsvampinfektioner orsakas dock av dermatofyter. Vissa infektioner har även en genetisk komponent – det finns en ärftlig benägenhet som gör att nagelsvamp är vanligare i vissa familjer.
Symtomen på nagelsvamp syns ofta först lång tid efter att infektionen har uppstått. Typiska tecken inkluderar:
En läkare ställer diagnosen genom att skrapa ett litet prov från nageln, som sedan analyseras på laboratorium. Det är viktigt att bekräfta diagnosen med ett sådant test, eftersom flera andra hud- och nageltillstånd kan likna nagelsvamp men kräver helt annan behandling.
Du kan förebygga nagelsvamp genom att hålla barnets naglar rena och torra. Låt barnet bära lösa, bekväma skor som släpper igenom luft, gärna tillsammans med rena och torra bomullsstrumpor. Låt aldrig barnet gå barfota i offentliga badrum eller vid pooler, och använd aldrig samma nagelklippare till barnet som till vuxna i familjen.
Nagelsvamp är notoriskt svår att bota. Det finns flera olika lokala behandlingar i form av krämer, lackar och lösningar, men de lyckas inte alltid. Ofta krävs tablettbehandling, men griseofulvin – den enda oral medicin som är godkänd för användning på barn – har en relativt låg framgångsfrekvens.
Alternativa behandlingsmetoder som svampdödande eteriska oljor (oreganoolja och teatreeolja är två av de vanligaste) samt fotbad i ättika är säkra för barn och kan ibland vara effektiva. Oavsett vilken metod du väljer krävs att behandlingen sker mycket regelbundet och oftast under lång tid för att infektionen ska läka ut helt.
Olika typer av svamp svarar på olika behandlingar, så om ditt första försök misslyckas kan det vara värt att pröva en annan metod. Många väljer att inte behandla sin nagelsvamp alls, men det är viktigt att sätta in behandling så tidigt som möjligt. Ju tidigare infektionen behandlas, desto lättare är den att bota – och obehandlad svamp kan med tiden orsaka permanenta skador på nageln.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online