
Den mänskliga kroppen är aldrig helt symmetrisk. Den formas av din genetik, din livsstil och de krav du ställer på den varje dag. De flesta människor har därför små skillnader i höjd, bredd och omkrets hos kroppsdelar som kommer i par – armar, händer, ben, fötter, ögon och öron. Människan dras dock visuellt till symmetri, och när skillnaden mellan två extremiteter blir påtaglig brukar den vara lätt att upptäcka.
En av de vanligaste asymmetrierna i kroppen finns just i benen. Att höger ben är större än vänster – eller tvärtom – är oftast helt ofarligt, men det finns några typiska orsaker bakom skillnaden.
Den vanligaste förklaringen är överanvändning. De flesta har en dominant sida som vi instinktivt använder mer i både vardag och idrott. Använder du ena benet betydligt mer än det andra växer musklerna där mer, och en storleksskillnad kan utvecklas med tiden.
Skillnaden syns ofta tydligt hos idrottare. Fotbollsspelare sparkar bollen med sin dominanta fot tusentals gånger, och basketspelare tar av från samma ben i hopp efter hopp. Eftersom rörelsemönstret upprepas om och om igen – utan att den dominanta sidan byts ut – kan ett ben bli märkbart större och starkare än det andra.
Storleksskillnader kan även uppstå hos personer som inte har någon tydlig dominant sida. Långdistanslöpare och cyklister använder exempelvis båda benen lika mycket i sin träning.
Trots det kan den ena sidan under- eller överprestera. Ofta ligger ett kompenserande rörelsemönster bakom: det ena benet är något svagare eller starkare, och kroppen litar omedvetet mer på den starkare sidan. Även om båda benen tränas kan den ena då få betydligt mer belastning än den andra – vilket med tiden ger en synbar skillnad i muskelmassa.
Om rörelsemönstret inte förklarar skillnaden kan en gammal – eller ny – skada ligga bakom. När vävnader läker omvandlas kollagen, ärrvävnad bildas och små förändringar i skelettet kan uppstå. Kroppsvätskan är samtidigt det medium som transporterar näring till det skadade området, och skadade delar kan därför lätt behålla vätska och svullna, så kallat ödem.
Detta kan kvarstå långt efter själva skadan – ibland i flera år. Många känner igen fenomenet från ledvärk som reagerar på väder och luftfuktighet. Ett kroniskt ödem efter en tidigare skada kan göra att benet förblir större än det andra.
Kroppen strävar ständigt efter balans – inte nödvändigtvis symmetri mellan kroppsdelarna, utan en rak och jämn hållning i förhållande till horisonten. Detta förväxlas ofta med symmetri, men kroppen försöker i stället skapa jämvikt med omvärlden, inte mellan sina egna delar.
Ett exempel är funktionell skolios, som kan utvecklas för att kompensera för strukturella förändringar i resten av kroppen. Ett sådant mönster kan placera benen olika och ge dem helt olika arbetssätt – det ena benet får bära eller arbeta på ett annat sätt än det andra, vilket kan leda till att det blir större.
En liten, stabil skillnad mellan benen är normalt och behöver sällan behandling. Kontakta vården däremot om skillnaden uppstår plötsligt, ökar snabbt eller åtföljs av smärta, svullnad, rodnad, värme eller nedsatt funktion – det kan tyda på en skada, en infektion eller ett cirkulationsproblem som bör undersökas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online