Utsättningssymtom vid Lortab: fysiska och psykiska besvär

Lortab används ofta för att lindra kortvarig smärta efter skador, operationer eller tandvårdsingrepp. Om du regelbundet använder detta narkotiska smärtstillande medel under en längre tid utvecklar kroppen både tolerans och beroende av läkemedlet. När kroppen väl har blivit beroende uppstår en rad utsättningssymtom så snart du slutar ta Lortab eller kraftigt minskar din dos, enligt återhämtningsprogrammet Soft Landing Recovery.

Fysiska utsättningssymtom

Kroppens fysiska beroende av Lortab leder till fysiska utsättningssymtom när du slutar ta det narkotiska preparatet. Utsättningen kan likna influensasymtom, med feber, svettningar, frossa, gåshud, muskelvärk, diarré, illamående och kräkningar. Du kan också uppleva värk i skelettet, vattniga ögon, utvidgade pupiller, gäspningar och rinnande näsa. Andra vanliga symtom är huvudvärk, aptitlöshet, hjärtklappning, darrningar och sömnlöshet.

Psykiska utsättningssymtom

När du slutar använda Lortab drabbas du ofta av ett extremt psykiskt begär efter läkemedlet, tillsammans med en ökad irritabilitet som kanske inte normalt ingår i din personlighet. Det är också vanligt med oro, ångest och humörsvängningar. Vissa personer får allvarligare psykiska symtom, till exempel hallucinationer. Enligt lortab-addiction.com kan dessa hallucinationer vara visuella, auditiva eller upplevas som sinnesintryck i kroppen.

Intensitet och varaktighet

Om du slutar ta Lortab helt från ena dagen till den andra eller kraftigt minskar dosen börjar utsättningssymtomen vanligtvis inom två till tre timmar. Enligt Soft Landing Recovery är Lortabs utsättningssymtom sällan livshotande, men intensiteten beror på hur uttalat beroendet är. Symtomen brukar förvärras under de första 24 till 72 timmarna efter att du slutat med läkemedlet. Därefter minskar intensiteten gradvis under de kommande sju till fjorton dagarna.

Sök professionell hjälp

Eftersom utsättningen kan vara både fysiskt och psykiskt påfrestande rekommenderas det att inte avbryta behandlingen på egen hand. Kontakta läkare eller ett behandlingsprogram för att få hjälp med en individuell nedtrappingsplan, vilket kan minska besvären och göra utsättningen säkrare och mer hanterbar.