Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är järnbrist vanligt förekommande i både industrialiserade länder och utvecklingsländer. "Järnbrist drabbar fler människor än något annat tillstånd och utgör ett folkhälsoproblem av epidemiska proportioner", står det i ett uttalande från WHO om järnbrist. Centers for Disease Control (CDC), som arbetar med rekommendationer för att förebygga och kontrollera järnbrist, hänvisar till statistik från USA:s jordbruksdepartement som visar att färre än 30 procent av amerikanska kvinnor i åldern 12 till 49 år får i sig tillräckliga mängder järn.
National Institutes of Health (NIH) konstaterar att friska kvinnor under fertil ålder har det största behovet av järn, eftersom menstruation och graviditet minskar kroppens järnlager. RDA-riktlinjerna för kvinnor under dessa år är: 15 milligram (mg) per dag för åldern 14–18 år; 18 mg/dag för åldern 19–50 år; 27 mg/dag under graviditet; 10 mg/dag under amning för kvinnor i åldern 14–18 år; samt 9 mg/dag under amning för kvinnor i åldern 19–50 år. Dessutom kan kvinnor med njursvikt eller mag-tarmsjukdomar som påverkar järnupptaget behöva extra järn för att undvika brist.
Det finns två typer av järn i livsmedel: järn från animaliska källor, så kallat "hemjärn", och järn från vegetabiliska källor, så kallat "icke-hemjärn". Icke-hemjärn tas inte upp lika effektivt av kroppen, vilket innebär att vegetarianer kan behöva äta nästan dubbla den rekommenderade mängden för att undvika järnbrist, enligt NIH. NIH rekommenderar därför vegetarianer att kombinera citrusfrukter med järnkällor, eftersom C-vitamin förbättrar upptaget av icke-hemjärn.
Välciterade studier från Cornell University visar att kvinnor med järnbrist som inte är tillräckligt allvarlig för att klassas som anemi ändå drabbas av negativa konsekvenser av för låga järnvärden. Deras uthållighet vid motion och fysiskt arbete försämras, och om de tränar för att förbättra sin kondition får de mindre utbyte av träningen. Jere Haas, professor i nutrition för mödrar och barn vid Institutionen för näringsvetenskap vid Cornell University i New York, studerar de funktionella konsekvenserna av lindrig till måttlig järnbrist världen över. "Järnbristanemi hos kvinnor i reproduktiv ålder utgör troligen 3 till 4 procent av befolkningen, men järnbrist utan anemi ytterligare 10 till 12 procent", sade Haas om kvinnor i USA. "Vi bedömer att de befinner sig i riskzonen", sade Haas om den senare gruppen.
För mycket järn kan i sig vara ett problem. Terapeutiska doser av järntillskott kan exempelvis orsaka obehagliga besvär som förstoppning, diarré, illamående, kräkningar, mörkfärgad avföring och magont. Haas pekade på statistik som visar att cirka 25 procent av amerikanska kvinnor använder järntillskott. "Det borde vara en sista utväg. Om du kan få dina näringsämnen via maten mår du mycket bättre", sade Haas. Järn från kosten är säkrare tack vare hur kroppen fungerar, noterade Haas. "Kroppen reglerar med sin oändliga visdom hur mycket järn den kan ta upp", sade han. Har kroppen gott om lagrat järn minskar upptaget av järn från maten, men om kroppen börjar få brist sker det motsatta. "Kvinnor som lider av järnbrist ökar automatiskt sitt upptag av järnet i kosten", sade Haas.
En viss planering och disciplin krävs för att få i sig tillräckligt med järn, särskilt för vegetarianer som endast får i sig icke-hemjärn, enligt Haas. "Nästan vilken köttprodukt som helst innehåller tillräcklig mängd järn i en liten portion. Och viktigare, det är järn i hemform som tas upp bättre", sade Haas. "Ytterligare något att tänka på i USA är att mycket av vår mat redan är berikad med järn." Teoretiskt sett skulle det vara enkelt att få i sig tillräckligt med järn via kosten i USA, noterade Haas. "Av någon anledning får kvinnor inte i sig tillräckligt", sade han. Flera faktorer, som inkomst och livsstilsval, påverkar kost och näring. "Det är inte svårt att äta dålig mat när man har begränsad inkomst eller ohälsosamma matvanor", sade Haas. Han tillade att det finns ett starkt samband mellan fetma och järnbrist, beroende på val av kaloririka, fettrika och järnfattiga livsmedel. Hans rekommendation är att läsa näringsdeklarationer på livsmedel och lära sig mer om god kosthållning genom böcker och webbplatser. "Även om du inte har fått diagnosen anemi, tro inte att du saknar ett potentiellt järnproblem", avslutade Haas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online