Livmoderfibrom: vad de är, symtom, diagnos och behandling

Enligt uterine-fibroid.org kräver cirka 25 procent av alla fibroidtumörer medicinsk behandling och kan orsaka olika symtom. Fibroider, även kallade myom eller leiomyom, är tumörer som främst förekommer i livmodern. De kan dock även utvecklas i andra organ som innehåller glatt muskulatur. Dessa tumörer uppstår hos kvinnor i fertil ålder. Den exakta orsaken till fibroider är fortfarande okänd, men trots att de klassificeras som tumörer är de nästan alltid godartade.

Vad är fibroider?

Fibroidtumörer hänger samman med kroppens östrogenproduktion. Under graviditeten, när extra östrogen bildas, kan tumörerna växa snabbt. Under menopausen däremot slutar de växa och krymper ofta, eftersom östrogennivåerna då sjunker.

Fibroider varierar både i antal och form. De är solida tumörer bestående av fibrös vävnad som växer långsamt – storleken kan spänna från mindre än 1 mm till över 20 cm i diameter. Även om fibroider ibland felaktigt kallas för "fibroidcystor" är de alltså inte cystor.

Olika typer av fibroider

Det finns tre huvudtyper av fibroider, som indelas efter var i livmodern de sitter:

Subserösa fibroider

Denna typ utvecklas på livmoderns utsida och kan bli mycket stora samt bilda en stjälk. Kvinnor med subserösa fibroider har ofta få eller inga symtom.

Intramurala fibroider

Intramurala fibroider växer i själva livmoderväggen och kan få livmodern att bukta utåt.

Submukösa fibroider

Submukösa fibroider ligger i livmoderslemhinnan och är oftast den mest besvärande typen. De kan exempelvis orsaka långdragna och kraftiga menstruationsblödningar.

Vanliga symtom

Flera symtom kan kopplas till fibroidtumörer. Kvinnor kan drabbas av:

• Kraftiga eller långvariga menstruationsblödningar
• Bäckensmärta och tryckkänsla i underlivet
• Trötthet
• Täta urinträngningar
• Upprepade missfall
• Smärta i ländryggen under menstruation eller samlag
• Buksvullnad och förstoppning
• Blödningar mellan mensperioderna

Om fibroiderna blockerar äggledarna kan även infertilitet uppstå, vilket gör tidig upptäckt extra viktigt för kvinnor som planerar att bli gravida.

Så ställs diagnosen

Om en kvinna inte har några symtom, eller inte förknippar sina besvär med möjligheten av fibroider, kan det dröja länge innan diagnosen ställs. Tumörerna upptäcks dock ofta i samband med mödravårdsbesök eller rutinmässiga gynekologiska undersökningar.

För att bekräfta diagnosen utför gynekologen vanligtvis ett eller flera av följande tester:

• Laparoskopi: Ett smalt instrument förs in i buken via ett litet snitt, vilket gör att läkaren direkt kan leta efter tumörer.
• Bäckenultraljud: En stavformad apparat förs in i slidan eller flyttas över nedre delen av buken för att skapa bilder av bäckenets organ.
• Röntgen eller hysteroskopi: Båda metoderna kan användas för att noggrannare undersöka livmoderhålan.

Behandlingsalternativ

När kvinnor inte har några besvär väljer läkare ofta en avvaktande hållning – principen "om de inte stör dig, stör vi dem inte" tillämpas. Regelbundna kontroller används då för att följa tumörernas utveckling.

Har kvinnan däremot symtom kan mediciner förskrivas för att kontrollera onormala blödningar eller krympa tumörerna. Kirurgisk borttagning kan bli aktuell om fibroiderna blir för stora, orsakar betydande problem eller minskar chanserna att bli gravid. Valet av behandling anpassas alltid efter kvinnans ålder, symtombild och eventuella barnplaner.