1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Klimakteriet i 44-årsåldern: Vad som är normalt och hur du hanterar symtomen

Att gå igenom klimakteriet – särskilt de tidiga faserna – vid 44 års ålder är helt normalt. Faktum är att många kvinnor redan i slutet av 30-årsåldern börjar känna av tecknen på den kommande hormonella omställningen. Denna fas kallas perimenopaus eller klimakterieövergång. Klimakteriet är en naturlig övergång från de fertila åren och betraktas inte som en sjukdom, utan som en helt normal del av kvinnans liv.

Vad är klimakteriet?

Klimakteriet (menopaus) är den fas kvinnor går in i när ägglossningen och menstruationen upphör helt. Det orsakas av sjunkande nivåer av det kvinnliga könshormonet östrogen, som styr ägglossningen och äggstockarnas grundläggande funktion. När östrogennivån sjunkit tillräckligt mycket upphör både ägglossning och menstruation helt.

Detta sker vanligtvis mellan 45 och 55 års ålder, men hos vissa kvinnor kan klimakteriet inledas tidigare – då talar man om tidig menopaus (prematur menopaus). De flesta kvinnor går dessutom igenom en två till åtta år lång övergångsfas, perimenopausen, som alltså gärna infaller under 40-årsåldern.

Tecken och symtom

Klimakteriet upplevs mycket olika från kvinna till kvinna. Vissa har knappt några besvär alls, medan andra får betydande obehag. De vanligaste symtomen är:

  • Värmevallningar (heta ryck)
  • Nattsvettningar
  • Hjärtklappning eller racinghjärta
  • Hudrodnad
  • Sömnlöshet

Mindre vanliga symtom inkluderar minskad sexlust, nedsatt sexuell stimulerbarhet, vaginal torrhet, urinläckage, glömska, humörsvängningar, irritabilitet, depression och ångest. Under perimenopausen kan samma symtom förekomma, ofta tillsammans med oregelbundna menstruationer som beror på de sjunkande östrogennivåerna.

Diagnos och tester

Klimakteriet diagnostiseras med hjälp av blod- och urinprov som mäter hormonhalterna i kroppen. Bland annat analyseras estradiol, follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) – tre hormoner som samverkar för att styra hela menstruationscyklen.

Utöver dessa prov utför läkaren oftast en gynekologisk undersökning, som kan visa förändringar i slidan. Torrhet och förtunning av slidans slemhinna är typiska tecken på låga östrogennivåer.

Behandlingsalternativ

Om du befinner dig i perimenopausen och fortfarande har menstruation kan läkaren erbjuda p-piller (orala preventivmedel). Dessa reglerar cykeln, lindrar symtom kopplade till östrogenbristen och skyddar samtidigt mot oönskad graviditet.

För kvinnor som inte längre har menstruation kan hormonbehandling (HRT) övervägas. Hormonbehandlingen syftar till att balansera östrogennivåerna och därmed lindra besvär orsakade av hormonell obalans. Kvinnor som inte har genomgått en hysteri (bortopererad livmoder) rekommenderas ofta kombinerad behandling med både östrogen och gestagen – så kallad kombinerad HRT.

Det är dock viktigt att känna till att HRT kan öka risken för bröstcancer, hjärtinfarkt, stroke och blodproppar. För att minska riskerna kan du be din läkare om östrogenkräm lokalt istället för tabletter, samt schemalägga regelbundna gynekologiska undersökningar, cellprov (Pap-smear) och bröstkontroller.

Särskilda överväganden

Under klimakteriet drabbas vissa kvinnor av humörsvängningar och depression. Dessa kan behandlas med antidepressiva läkemedel, exempelvis paroxetin (Paxil), venlafaxin (Effexor), bupropion (Wellbutrin) och fluoxetin (Prozac).

Du kan också uppleva blödning efter menopausen. I små mängder (så kallad stänkblödning) är det oftast inget att oroa sig för, men i vissa fall kan det signalera hälsoproblem. Det enda sättet att vara säker på om blödningen är normal är att diskutera den med din läkare – tveka därför aldrig att ta kontakt om du är osäker.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online