Konisation av livmoderhalsen, även kallat kegelsnitt, är en kirurgisk metod för att undersöka och behandla förstadier till cancer eller cancerförändringar i livmoderhalsen. Ingreppet utförs vanligtvis när mindre invasiva undersökningar inte har gett tillräckligt säkra svar. Konisation används också för att avlägsna farliga vävnadsförändringar när de väl har upptäckts. Namnet kommer från den kegelformade bit av vävnad som skärs bort från livmoderhalsen.
Kedjan av händelser som leder fram till en konisation börjar oftast med ett onormalt fynd vid en gynekologisk cellprovstagning – en undersökning som upptäcker förändringar i livmoderhalsens vävnad. I vissa fall är dessa förändringar det första tecknet på dysplasi, alltså förstadier till cancer. De kan också vara ett tecken på faktiska cancerceller. Om din gynekolog är oroad över resultatet av ditt cellprov kommer ytterligare undersökningar att göras för att exakt fastställa arten av eventuella förändringar.
Vanligtvis är den första undersökningen en kolposkopi, det vill säga en förstorad visuell granskning av livmoderhalsen. Om kolposkopin inte ger något entydigt svar görs ofta en biopsi, där små vävnadsprover tas från varje synlig förändring i samband med ett polikliniskt besök. Även om denna undersökning inte ger något säkert svar kan en konisation genomföras som ett avgörande diagnostiskt test. En konisation kan också göras om dysplasi redan har identifierats som cancerogen eller precancerös med andra metoder.
Konisation utförs under lokalbedövning, intravenös sedering eller narkos. Oavsett vilken metod som väljs behöver du fasta i sex till tolv timmar före operationen. När du bedövats rengör kirurgen eventuell slems hinna från livmoderhalsens yta och lägger två stygn som försiktighetsåtgärd mot blödning. Därefter skärs en kegelformad del av livmoderhalsen bort, med start vid mynningen och inåt mot livmoderhalskanalen. På så sätt avlägsnas området där dysplasi oftast uppträder, vilket sedan kan undersökas noggrant.
Ingripets sista fas beror på varför operationen görs. Om syftet är att diagnostisera dysplasi sys den omgivande vävnaden ihop så att läkning kan ske. Om syftet däremot är att avlägsna bekräftad dysplasi behandlas kanterna runt det borttagna området för att eliminera eventuella kvarvarande farliga celler, varefter de försluts. Metoder som används här inkluderar värmebehandling (elektrokauterisering), laserbehandling samt frysning av vävnaden (kryoterapi).
Läkningen efter en konisation tar vanligtvis fem till sex veckor. Efter ingreppet kan du känna betydande smärta, som ofta kan lindras med läkemedel i tablettform. Du bör vänta två till tre veckor innan du tränar igen, och undvik tamponger, tvättning av slidan samt samlag tills du är helt återställd.
Möjliga komplikationer vid konisation innefattar kraftig blödning, infektion, bildning av ärrvävnad och perforering av livmodern. I vissa fall kan ingreppet leda till nedsatt fertilitet och ökad risk för framtida missfall. Cellprovsresultaten kan dessutom vara missvisande under flera månader efteråt. Prata med din kirurg eller gynekolog för en fullständig genomgång av alla tänkbara utfall av operationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online