Läkarna är inte helt säkra på de exakta orsakerna till myom i livmodern, men flera faktorer tros spela en roll. Hormoner, miljö och gener verkar alla påverka utvecklingen. Även andra ämnen, exempelvis insulinliknande tillväxtfaktor (IGF), kan påverka myomens tillväxt.
Det är dock väl känt att hormonerna östrogen och progesteron påverkar hur myomen växer. Under graviditeten, när hormonhalterna är höga, växer myomen snabbt. De slutar växa eller krymper när en kvinna använder antihormonell medicinering eller når klimakteriet. Nästan alla myom i livmodern är godartade.
Forskare tror att en kombination av gener (myom verkar vara ärftliga), miljöfaktorer och hormoner (såsom östrogennivåer) ligger bakom utvecklingen av myom. Åldern spelar också roll. Cirka 40 procent av alla kvinnor har utvecklat myom vid 40 års ålder, och hos 70–80 procent av kvinnorna över 50 år förekommer de.
Myom är vanligare hos afroamerikanska kvinnor än hos andra etniska grupper, samt hos kvinnor med övervikt. I en studie från 2002 identifierade forskare vid National Institutes of Health 145 gener kopplade till utvecklingen av myom. Studien visade också att benägenheten att utveckla myom kan ärvas från far till dotter.
Vissa kvinnor får inga symtom alls av sina myom. För de som har besvär kan symtomen innefatta:
I sällsynta fall kan myom orsaka fertilitetsproblem eller akuta smärtor.
Myom beskrivs utifrån var i livmodern de växer. Submukösa myom växer inuti livmodern, subserösa myom växer utanpå livmodern och intramurala myom växer i själva livmoderväggen.
Det finns även myom som växer på stjälkar fästa vid livmoderens yttersida eller inuti livmoderhålan. Till utseendet liknar de svampar och kallas därför stjälkade (pedunkulära) myom.
Myom växer från den glatta muskelvävnaden i livmodern som kallas myometrium. Från en enda cell som delar sig om och om igen växer en knöl fram. Denna är blek, gummiaktig och fast i konsistensen och skiljer sig från den omgivande livmodervävnaden.
Myom kan vara så små att de inte syns för blotta ögat, men också stora massor som gör att livmodern blir förvrängd och förstorad. Det kan röra sig om ett enskilt myom eller flera samtidigt.
Läkare upptäcker oftast myom i samband med en vanlig gynekologisk undersökning. Därefter kan bilddiagnostiska undersökningar göras för att bekräfta diagnosen. Det kan handla om:
Det finns många behandlingsalternativ för myom. Ibland räcker det med så kallad aktiv övervakning, där läkaren regelbundet följer myomet för att se hur det utvecklas.
Andra vanliga behandlingar är läkemedel eller kirurgi. Läkemedel kan lindra besvären eller reglera menstruationscykeln, vilket i sin tur kan hjälpa till att krympa myomen. Bland de kirurgiska alternativen finns hysterektomi (borttagning av livmodern), myomektomi (borttagning av enbart myomet), embolisering av livmoderartären samt fokuserad ultraljudskirurgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online