Kända riskfaktorer för att utveckla rakit (engelska sjukan)

Rakit, även känt som engelska sjukan, är en sjukdom som drabbar barns skelettutveckling och orsakas främst av brist på viktiga näringsämnen som behövs för benbildning. Sjukdomen leder till mjuka och svaga ben, vilket i sin tur kan ge upphov till skelettdeformationer. Risken för att utveckla rakit påverkas av flera olika faktorer – från kost och underliggande sjukdomar till miljö och genetik. Här går vi igenom de mest kända riskfaktorerna.

Näringsrelaterade riskfaktorer

Kosten spelar en avgörande roll för barnens bentillväxt. De viktigaste näringsrelaterade riskfaktorerna är:

• D-vitaminbrist – den vanligaste orsaken till rakit. D-vitamin är nödvändigt för att kroppen ska kunna ta upp kalcium och fosfor från tarmen.
• Kalciumbrist – kalcium är en grundläggande byggsten i skelettet, och otillräckligt intag försvagar benbildningen.
• Fosforbrist – fosfor arbetar tillsammans med kalcium för att bygga starka ben, och brist kan därför också leda till rakit.

Medicinska riskfaktorer

Vissa medicinska tillstånd ökar risken för rakit genom att de påverkar näringsupptaget eller ämnesomsättningen. Bland dessa finns:

• Prematuritet – barn som föds för tidigt har ofta inte hunnit lagra tillräckliga mängder mineraler i skelettet.
• Låg födelsevikt – minskade reserver av kalcium, fosfor och vitaminer vid födseln.
• Flerlingefödsel – tvillingar och trillingar delar ofta på moderns näringsresurser under graviditeten, vilket kan leda till lägre födelsevikter.
• Kronisk njursjukdom – njurarna spelar en central roll i aktiveringen av D-vitamin och balansen mellan kalcium och fosfor.
• Leversjukdom – levern är viktig för D-vitaminomsättningen, och nedsatt leverfunktion kan störa denna process.
• Celiaki (glutenintolerans) – skadar tunntarmen och försämrar upptaget av näringsämnen.
• Crohns sjukdom – en inflammatorisk tarmsjukdom som kan ge näringsbrister.
• Cystisk fibros – påverkar matsmältningen och upptaget av fettlösliga vitaminer, inklusive D-vitamin.

Miljörelaterade riskfaktorer

Miljön runt omkring barnet har också stor betydelse, eftersom kroppen tillverkar D-vitamin när huden utsätts för solljus:

• Mörkare hudtyp – mer melanin i huden minskar produktionen av D-vitamin vid solexponering.
• Boende på norliga breddgrader – mindre solljus, särskilt under vinterhalvåret, gör det svårare för kroppen att bilda tillräckligt med D-vitamin.
• Luftföroreningar – kan blockera solens UVB-strålar och därmed minska D-vitaminproduktionen i huden.
• Användning av solskydd – skyddar mot skadlig UV-strålning men hämmar samtidigt hudens egen D-vitaminproduktion.

Genetiska riskfaktorer

I vissa fall beror rakit på ärftliga faktorer. Genetiska sjukdomar, såsom hypofosfatemisk rakit, kan öka risken för att utveckla sjukdomen. Vid hypofosfatemisk rakit utsöndrar njurarna onormalt mycket fosfor, vilket leder till brist på detta viktiga mineral trots ett normalt kostintag. Denna form av rakit svarar inte alltid på vanlig behandling med D-vitamin och kräver ofta specialistvård.

Sammanfattning

Rakit orsakas oftast av brist på D-vitamin, kalcium eller fosfor, men flera andra faktorer – som prematuritet, kroniska sjukdomar, begränsad solexponering och genetiska anlag – kan bidra till utvecklingen. Medvetenhet om dessa riskfaktorer gör det möjligt att förebygga sjukdomen genom kosttillskott, adekvat näring och rimlig solexponering, särskilt hos barn i riskzonen. Misstänker du att ditt barn visar tecken på rakit, exempelvis böjda ben eller tillväxthämning, bör du kontakta vården för utredning och behandling.