Klordioxid är en kemisk förening som framställs av syrad natriumklorit. Inom livsmedelsindustrin används den främst på fisk och skaldjur för att förlänga hållbarheten genom att hämma tillväxten av mikroorganismer. Ämnet används också som rengörings- och desinfektionsmedel i fisklådor, tankar och andra utrymmen där skaldjur och fisk förvaras.
Klordioxid är en gulgrön gas som kan kristalliseras till orange kristaller. När ämnet separeras från spädande substanser kan det brytas ned extremt våldsamt. Som desinfektionsmedel används klordioxid nästan alltid som löst gas i vatten, i koncentrationer mellan 0,5 och 10 gram per liter.
Fisk och skaldjur som behandlats med klordioxid bryts inte ner och blir inte dåliga lika snabbt. Smaken påverkas inte, men produkten bör sköljas noggrant om den ska ätas rå. Vanligast är att klordioxid tillsätts isen som fisken packas i.
Ytor och utrymmen där skaldjur förvaras kan rengöras med klordioxid. En tank som rengjorts och desinficerats med ämnet förhindrar korskontaminering av mikroorganismer mellan fiskar, vilket bidrar till en bättre hygien i hela hanteringskedjan.
Klordioxid är en aktiv ingrediens i antimikrobiell is som används för att bevara skaldjur. När isen smälter frigörs klordioxidgas kontinuerligt, vilket effektivt sänker nivåerna av mikroorganismer på de skaldjur som packats i isen. På så sätt skyddas produkten under hela transporten och lagringen.
Klordioxid används i mycket små mängder som biocid för att kontrollera bakterier i dammvatten. Studier har visat att ämnet är måttligt giftigt för fisk. Risken att fisk utsätts för skadliga koncentrationer är dock liten, eftersom klordioxid används i doser under 0,6 milligram per liter.
Klordioxid anges inte som ingrediens på etiketterna för förpackade skaldjur och fiskprodukter. Konsumenter som vill undvika ämnet bör därför vara medvetna om att behandlingen inte alltid syns på produktens märkning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online