Rökning av tobak är en utbredd vana över hela världen, och det finns flera olika populära sätt att konsumera tobaken på. Samtliga metoder medför dock allvarliga hälsorisker – rök skadar kroppens celler oavsett i vilken form tobaken paketeras. Vissa former av rökning sägs visserligen vara mindre skadliga än andra, men ingen variant är riskfri. Här går vi igenom de vanligaste typerna av röktobak och vad som skiljer dem åt.
Tillverkade cigaretter är den absolut vanligaste formen av tobaksrökning världen över. De produceras maskinellt och består av strimlad eller återanvänd tobak blandad med ett stort antal kemikalier. De innehåller även nikotin, vilket gör dem starkt beroendeframkallande. Tobak till cigaretter kan dessutom säljas separat, så att konsumenten kan rulla sina egna cigaretter för hand.
Cigaretter har mött omfattande kritik från hälsoprofessionella. Enligt experterna förkortar regelbunden cigarrökning den förväntade livslängden med 10–12 år och ökar risken för sjukdomar i lungor, hjärta, hals, njurar och munhåla.
Cigarrer består av lufttorkad och fermenterad tobak som hålls ihop av ett omslag som i sin tur också är tillverkat av tobak. De finns i många olika storlekar, men är generellt sett större än cigaretter. Historiskt sett associerades cigarrer med äldre, förmögna män, men trenderna har förändras under senare år – allt yngre personer, inklusive kvinnor, har börjat röka cigarrer mer tillfälligt.
Cigarrer sägs ofta vara ett säkrare alternativ till cigaretter eftersom användaren normalt inte inhalerar röken, vilket innebär att ingen rök når lungorna. De utgör dock fortfarande en betydande hälsorisk och kan orsaka cancer i och runt munhålan.
Piptobak är oftast en blandning av olika tobakssorter som kan innehålla diverse tillsatser. Piporna själva tillverkas av en rad olika material, exempelvis briarrot, korngelé och lerjord. Användaren håller en låga direkt mot tobaken och drar in röken genom ett munstycke.
Piprökning betraktas likt cigarrer som ett relativt säkrare alternativ eftersom röken inte behöver inhaleras ner i lungorna. Å andra sidan är läppcancer betydligt vanligare bland piprökare än bland andra tobaksrökare, eftersom pipmunstycket ligger nära läpparna under långa perioder.
Bidis är den vanligaste formen av tobaksrökning i Indien. De innehåller endast en liten mängd tobak som lindas in i torkade temburni-blad. De finns i både smaksatta och osmakade varianter och exporteras till bland annat USA från Sydasien.
Trots sin ringa storlek uppges bidis innehålla högre halter av både tjära och nikotin än tillverkade cigaretter. Eftersom de lätt slocknar måste användaren dessutom ofta dra hårdare och oftare för att hålla dem brinnande, vilket ytterligare öker exponeringen för skadliga ämnen.
Kreteks är nejlikkryddade cigaretter som är typiska för Indonesien och som exporteras därifrån till resten av världen. De finns i ett brett utbud av smakvarianter och innehåller eugenol – en olja som utvinns ur nejlikor och som har en bedövande effekt på halsen. Den effekten gör att användaren omedvetet kan dra in större mängder rök djupare ner i lungorna.
Precis som bidis innehåller kreteks högre koncentrationer av tjära och nikotin än vanliga cigaretter, vilket gör dem minst lika farliga trots sitt exotiska rykte.
Oavsett om tobaken röks som cigarett, cigarr, pipa, bidi eller kretek utsätter användaren sig för allvarliga hälsorisker. Skillnaderna mellan metoderna handlar främst om graden av exponering och vilka delar av kroppen som drabbas – inte om rökningen är ofarlig. Den enda helt säkra lösningen ur hälsosynpunkt är att avstå från tobak helt och hållet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online