Malört (Artemisia absinthium) har använts medicinskt sedan antiken, men är mest känd som smakmedel i drycker som vermut och absint. Tidigt 1900-tal förbjöds absint i många länder på grund av allvarlig toxicitet. Idag fortsätter malört användas som örtmedel, men vetenskapligt stöd för effektivitet är begränsat. Konsultera alltid läkare innan medicinsk användning.
Malört kallas även absinthium, absinthites, armoise och wermut. Den finns som eterisk olja, piller, tinktur och flytande extrakt. Officiella doseringsrekommendationer saknas, men Drugs.com anger typiska doser för halsbränna: 3–5 g/dag som infusion eller 2–3 g/dag i örtform.
Enligt Palo Alto Medical Foundation bör inte te eller tinktur tas kontinuerligt mer än fyra veckor.
Malört innehåller starka bitterämnen (absinthin, anabsinthin) som stimulerar matsmältningen genom att öka saliv, magsyra och enzymproduktion. Preliminär forskning visar att kombination med pepparmynta, karrumfrön och fänkål kan lindra IBS-symtom. Det används också som bitter mot låg magsyra och har visat potential mot intestinala parasiter.
Malörtolja innehåller giftiga ämnen: thujon och isothujon. Thujon kan orsaka "absinthism" med hallucinationer, krampanfall, hjärnskada, psykiatriska problem och självmordstankar (Drugs.com). Undvik olja eller drycker med thujon. Thujonfria extrakt används som smak i t.ex. vermut. Undvik vid graviditet och amning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online