Vitamin K är en fettlöslig vitamin som lagras i lever och fettvävnad. Det är en viktig kofaktor för aktivering av flera koagulationsproteiner. Brist predisponerar för blödningar, medan överdoser (via kost eller tillskott) kan störa antikoagulantia. Gröna bladgrönsaker (kale, spenat) är rikast på K. Män behöver ~120 µg/dag, kvinnor ~90 µg/dag.
Koagulationskaskaden innehåller många biokemiska steg. Vitamin K är avgörande för aktivering av faktor II (protrombin), VII, IX och X samt antikoagulationsproteinerna C, S, Z, osteokalcin och matris-Gla-protein. Protrombin kräver K för modifiering av 10 regioner för att bli funktionell.
Koagulationens första fas innefattar protrombinaktiverare, inklusive vitamin K. Aktiverad protrombin (faktor IIa) omvandlar fibrinogen till fibrin, som bygger en fysisk barriär som stoppar blödning. Utan K kan inte protrombin aktiveras.
Vid cellskada uttrycks vävnadsfaktor (TF) på cellytan. TF måste binda till faktor VII, men faktor VII kräver vitamin K för att aktiveras. Komplexet TF-VIIa blir en proteas som aktiverar faktor IX och X.
Faktor IX (gen F9) syntetiseras i levern. Leversvikt minskar produktionen. Brist ger hemofili B (varierande svårighetsgrad). Låga K-nivåer kan förvärra tillståndet – koständringar bör diskuteras med läkare.
Faktor X aktiveras på blodplättaryta med hjälp av vävnadsfaktor, kalcium och vitamin K. Aktiv form (Xa) omvandlar protrombin till trombin – ett centralt steg i kaskaden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online