Termerna "allmänläkare" och "familjeläkare" används ibland som synonymer, men i USA representerar de olika utbildningsvägar och specialistkompetenser. Historiken bakom dessa roller är avgörande för att förstå skillnaderna.
Fram till 1960-talet fanns det i USA huvudsakligen allmänläkare (general practitioners) och specialister. År 1969 etablerades en ny specialitet – familjemedicin (family practice) – under American Board of Family Medicine. Termen "familjeläkare" började ersätta "allmänläkare". Men 1995 grundades American Board of General Practice för att återupprätta allmänläkare som en distinkt kategori skild från familjeläkare.
Både allmän- och familjeläkare genomgår läkarutbildning. Men familjeläkare absolvrar ett 3-årigt specialistutbildningsprogram (residency) godkänt av American Board of Family Medicine. De anses specialister i familjemedicin.
Allmänläkare genomgår istället ett utbildningsprogram i allmän medicin erbjuden av American College of General Medicine efter examen. Programmet varierar mellan 3–7 år. Allmänläkare ser sin kunskapsbas och praktik som separat från familjemedicin och anser sig inte vara specialister i samma bemärkelse.
Både familje- och allmänläkare fungerar som primärvårdsläkare. De behandlar patienter i alla åldrar med en bred spektrum av medicinska tillstånd – både akuta och kroniska. När en patient behöver specialiserad vård hänvisar båda till relevant specialist och samordnar vårdnaden.
Huvudskillnaden ligger i specialistutbildningen: familjeläkare har en formell specialistkompetens i familjemedicin, medan allmänläkare har en bredare, mindre formaliserad allmän utbildning. I praktiken överlappar deras arbetsuppgifter stort sett helt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online