Nackdelar och begränsningar med pulsoximetri

Hur pulsoximetri fungerar (kort)

Mäter andelen hemoglobin som bär syre (SpO₂) via ljusabsorption i huden (finger/tå). Indirekt mått på blodsyrenivå.

Sju viktiga begränsningar

1. Begränsad precision vid låga värden

Korrekt inom ±2 % vid SpO₂ ≥ 90 %. Mycket mindre tillförlitlig under 80 % (Critical Care, 1999).

2. Fungerar inte vid dålig perfusion

Vid chock, hypotermi, vasokonstriktion: sensor kan visa normal mättnad trots att blod inte rör sig genom vävnaden.

3. Anemi ger vilseledande värden

Lågt hemoglobin → färre bärare. Kvarvarande hemoglobin kan vara 100 % mättat (hög SpO₂) men total syretransport är otillräcklig.

4. Karboxyhemoglobin & metahemoglobin stör mätningen

• CO binder irreversibelt till hemoglobin → blockerar syre. Oximeter mäter inte detta.
• Metahemoglobin (från läkemedel/sjukdomar) minskar syrebärande förmåga men detekteras ej.

5. Färgstörningar

Nagellack, falska naglar, intravenösa färgämnen (röntgenkontrast) stör ljusvåglängderna. Lösning: sätta sensor på öra eller handled (barn).

6. Hudpigmentering

Studie 2007 (Anestesi & Analgesi): Pulsoximeter överskattar syrekoncentration vid låga mättnader hos personer med mörkare hud.

7. Rörelsekänslighet

Alla testade modeller drabbas av rörelseartefakter (Am J Critical Care, 2005) trots tillverkarens ansträngningar.

Slutsats

Pulsoximetri är ett värdefullt screeningverktyg men kan inte ersätta blodgasanalys (ABG) vid kritiska tillstånd. Tolka alltid i kliniskt sammanhang.